jag ville ju visa världen men det finns ingen tid för det. det skulle bli prag, det skulle bli sverige på ett tåg. men jag nöjer mig med att vara en lillsked för det är inte fel.
jag ligger och drömmer om frukost, amerikanska pannkakor med lönnsirap och milkshake. och dom omtjatade solmogna jordgubbarna. nypressad apelsinjos. värme och någon att dela det med. jag saknar min bästis/mina bästisar. för att ha sånna, det blir man aldrig för gammal för. och vi vet vart vi har varandra alltid.
(och joel, nu äter jag upp brownien, jag köper en ny färsk till dig sen. den där andra kommer att dö av ensamhet i kylen annars din kakplågare!)
och p.s. hade du stannat kvar, ja du ja, så hade vi ätit veglasagne på string innan västerås. men vi tar det nästa gång. vi ses ikväll. då bjuds det på dans!
lördag, februari 28, 2009
onsdag, februari 25, 2009
IF LIFE GIVES YOU LEMONS YOU PAINT THAT SHIT GOLD
och idag bestämde jag mig för att resa mig från marken och komma tillbaka till livet igen.
EFTERSOM JAG SAKNAR EGNA ORD
Get a taste in my mouth as desperation takes hold
Is it something so good just cant function no more?
When love, love will tear us apart again
Is it something so good just cant function no more?
When love, love will tear us apart again
EH HIPP HIPP HURRA!
ja men verkligen fredrik reinfeldt, jag tror nog att victoria och daniels kommande giftemål kommer att ge mig glädje nu när det här kompakta mörkret omsluter mig. men verkligen, jag känner mig redan lite lyckligare!
tisdag, februari 24, 2009
JOEL
idag grät jag.
jag gick in på min egen bilddagbok och kollade igenom alla bilder från januari 2007 fram tills lite efter att love och arvid föddes. liksom, jag och joel var så lyckliga. och nu känns det så konstigt att det mesta är utbytt mot bitterhet mot varandra. för vi hade det så fint, hade planerat så mycket. och nu är ingenting alls som det skulle ha varit. jag har inte skrivit så mycket om det där, jag vet inte, jag hittar inga ord inför hur jag känner. ibland känns det bara tomt.
jag gick in på min egen bilddagbok och kollade igenom alla bilder från januari 2007 fram tills lite efter att love och arvid föddes. liksom, jag och joel var så lyckliga. och nu känns det så konstigt att det mesta är utbytt mot bitterhet mot varandra. för vi hade det så fint, hade planerat så mycket. och nu är ingenting alls som det skulle ha varit. jag har inte skrivit så mycket om det där, jag vet inte, jag hittar inga ord inför hur jag känner. ibland känns det bara tomt.
OBAMAS ELF
för att den är lite cute, jag gillar elfar. för att jag tänkte på orginallåten och hånade mig själv.
nu äter jag godis i sängen, det är dagens frukost, och saknar barnen som är med joel. vi har ju hängt med varandra i nästan 10 dagar, alltså jag och barnen. det är tyst, väldigt tyst. jag roar mig med att söka jobb och snart ska jag läsa lite också. sen ska jag till banken och efter det ska jag boka lite tider. jag känner att det kan bli en produktiv dag så småningom.
lördag, februari 21, 2009
BOT OCH BÄTTRING
hahaha samma samma varje dag!
'jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger, sorg o skam. dom kanske krossar mig en dag men till dess var det jag som vann.'
sitter här och faktiskt fnittrar utan att egentligen ens veta vad det är som känns så himla roligt. kanske för att allt är så fucked, kanske vänder allt bara och man blir tokig istället. skrattar och kastar katter!
haha jag kanske skrattar istället för att gråta men vad gör det, det känns så sjukt mycket bättre. ärligt talat så borde jag klara mig bättre på egen hand och fan alltså, jag vill typ ställa mig på ett tak och skrika JAG VILL KNAAARKA!* och tro att det blir bättre. och det blir bättre vafan! upp och ner hela tiden, pendlar hit och dit men nu är tanken på att du vet att jag vet så himla fin! inte för att du tänker på det utan för att jag inte svarar och det blir egentligen lättare för dig men det blir lättare för mig också. för jag äger lite vett, jag är inte den som duger när andra är frånvarande. och gud vad jag skulle ljuga om jag sa att allt var över nu, jag kommer antagligen ligga och ångestkrama min kudde och tänka på allt om och om igen. men att jag kan le och tänka på det, tänka på hur allt blev och på den blivande sommaren som vi planerade ihop som inte kommer att bli av, le ändå, och tänka på allt annat fint jag kommer att kunna göra istället. ensam, stark och helt underbar. (haha, jag vet, det bor en 40årig singelmamma i mig som vill ut då och då)
*nej, jag vill inte knarka, bara känslan av att skrika rakt ut om ingenting som spelar någon roll alls.
'jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger, sorg o skam. dom kanske krossar mig en dag men till dess var det jag som vann.'
sitter här och faktiskt fnittrar utan att egentligen ens veta vad det är som känns så himla roligt. kanske för att allt är så fucked, kanske vänder allt bara och man blir tokig istället. skrattar och kastar katter!
haha jag kanske skrattar istället för att gråta men vad gör det, det känns så sjukt mycket bättre. ärligt talat så borde jag klara mig bättre på egen hand och fan alltså, jag vill typ ställa mig på ett tak och skrika JAG VILL KNAAARKA!* och tro att det blir bättre. och det blir bättre vafan! upp och ner hela tiden, pendlar hit och dit men nu är tanken på att du vet att jag vet så himla fin! inte för att du tänker på det utan för att jag inte svarar och det blir egentligen lättare för dig men det blir lättare för mig också. för jag äger lite vett, jag är inte den som duger när andra är frånvarande. och gud vad jag skulle ljuga om jag sa att allt var över nu, jag kommer antagligen ligga och ångestkrama min kudde och tänka på allt om och om igen. men att jag kan le och tänka på det, tänka på hur allt blev och på den blivande sommaren som vi planerade ihop som inte kommer att bli av, le ändå, och tänka på allt annat fint jag kommer att kunna göra istället. ensam, stark och helt underbar. (haha, jag vet, det bor en 40årig singelmamma i mig som vill ut då och då)
*nej, jag vill inte knarka, bara känslan av att skrika rakt ut om ingenting som spelar någon roll alls.
DRA NER MIG MED TIDEN
jag saknar ord nu. jag känner men det känns lite, jag kan inte sätta fingret på det. jag vet, jag vet ju så jävla väl. vaknade 5 gånger i natt. 2 gånger av barnen, 3 gånger av mardrömmar. kollade på klockan, blundade hårt, ville bara somna om. ingenting, absolut ingenting. och jag vet vad tystnaden innebär den här gången. du är inte ensam längre.
när det börjar kännas, när det kommer innanför huden.
när det börjar kännas, när det kommer innanför huden.
fredag, februari 20, 2009
IM DAMNED TO FEEL THE WAY I DO
vissa dagar, ja gud vet vad som pågår i mitt huvud då. text, text, text.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)