I JUST CALLED TO SAY I LOVE YOU

alltså ärligt, jag tar visst in en veckas sömn på en dag idag. och hungern, funderar liksom på att gå på en snårig stig tre kilometer för att ta bussen in till stan och sen göra samma sak tillbaka bara för att jag vill ha godis, vitlöksoliver med riktig vitlök i, majskolvar och halloumi för att styra upp lite grill här. sista kvällen innan jag ska hem till sthlm igen och få träffa tjockisarna. kanske förbereder jag mig på en vecka med avbruten sömn och sovmorgon till klockan 6. men mycket lek också, och mycket kärlek.

jag pratade med joel idag och han sa att love hade plockat upp telefonen och då hade joel frågat om han skulle ringa farmor. då svarade han "mamma". man blir ju sjukt rörd men det krossar ju även ens hjärta när man inte får vara med dom samtidigt.

vi ska även klippa deras hår någon gång i veckan, joel tror att dom blir mindre tunnhåriga då och det stämmer säkert, vi har ju inte ens ansat det lite liksom. svallet börjar bli rätt långt nu, jag tycker ju att det är charmigt men ja, det växer ju ut och kommer att bli en ännu tjockare hockey sen.

spelningen igår var asbra för övrigt. och jag har blivit brun. eller inte genomskinlig. men sommaren får ta och snabba på lite, visst att det är grönt ute men mer värme och sol tack. och mer grönt också egentligen, man blev ju lite bortskämd i berlin.

NÄR INGENTING KAN NUDDA

ibland känns det som att allt är skit och suger så jävla hårt. men alltså visst, det är fan inte mycket som ligger på plus just nu men sakerna som gör det borde ju vara sakerna som man tar vara på eller?

nu har jag varit på resande fot rätt länge. love och arvid är hos joel den här veckan så jag har varit i berlin och nu är jag i linköping och igår var vi på bring me the fucking riot man! och idag ska jag se masshysteri. solen skiner, humöret är bra, nästa vecka tar jag tag i allt, den här veckan får fan vara lite drömsk. ibland behöver man det, man behöver sitta på en bänk i berlin i solsken och i linne med en kartong jordgubbar och en smörgiffel till frukost och lyssna på dylan och bara känna att livet är på väg tillbaka. egentligen, fuck alla problem. idag är allt på topp, jag ska ta mig en folköl och njuta lite av sista kvällsolen innan det är dags att dra in till stan, nyfräkning och pepp. vårig, rar och hela världens lilla vän. det känns som att ingen kan sätta sig på mig ikväll och den känslan är så bra. mer sånt åt mig tack!

och ja, jag klippte mig och nu ser jag ut som jag gjorde när jag var 18-20 i håret, haha det är så jävla glatt alltså, crustfrippan kom tillbaka ändå. nu är jag lite den häftigaste mamman, mina ungar gillar posi hardcore, tatueringar och sin häftiga mamma. mig gillar dom massor. och ja, nu saknar jag dom så helst skulle jag vilja prata om dom jämt och hela tiden men man får ju sansa sig. dom är bäst iallafall, veckorna utan dom segar.

och nej, en annan sak som man kanske kan få för sig när man läser min blogg, jag tror inte att jag är manodepressiv. meeeen anyways kiddos! nu ska jag bege mig, eftersom jag inte har internet för tillfället så blir det lite dåligt med sånna här guldkorn. men puss tills nästa gång!

STJÄRNFALLET DET ÄR JAG OCH DU ÄR HIMLEN JAG FÖLL FRÅN IDAG

jag fick en fråga för ett tag sen, hur jag gör för att inte känna mig ensammast i hela världen. och ärligt talat vet jag inte hur en enda människa gör för man är väl alltid ensam. man kanske känner att man har någon att dela ensamheten med, att man känner sig trygg i det man har och att det känns bra så, att man är nöjd med det?

jag känner mig i alla fall väldigt ensam nu, det spelar ingen roll hur många fina människor som man är omgiven av, ensamheten är något som bor inuti, som vill bo där och ta över ibland, speciellt om man har det svårt sen tidigare. då kommer ensamheten och äter upp en inifrån. så är det för mig och jag kan inte förklara det på något annat sätt än såhär idag. imorgon kanske jag ger en mer positiv uppdatering av det hela, idag tänker jag inte göra det för hur skönt det än var att få prata, att få dela så innebär det slutet som man skjuter på, som man skjuter framför sig. ingenting kommer någonsin bli sig likt igen.

den dagen kom för flera månader sen men man håller fast vid tanken att det inte är på riktigt jämt. men jag har sett det i dig förr och jag ser det i dig igen.

och humöret går upp och ner men hela det här året har fan varit skit egentligen. man ska vara såhär stark, jag har sagt det till mig själv att jag är det men just nu känns det bara som bullshit, som att jag försöker lura alla och framför allt mig själv. ibland blir det inte som man har tänkt sig och gud vet att det inte var det här jag tänkte mig. det tar tid att anpassa sig och det tar ännu längre tid om det kommer saker i vägen som skjuter ner en.

SAKER VI GÖR

av samma skrot och korn

BITTERBLOGGEN BLIR MATBLOGG FÖR EN DAG NOMNOMNOM!

alltså jag gjorde ju min spenatpasta till lunch. det är enkelt att göra och det blir gott som fan så jag tänkte bjucka på det. det kanske ska tilläggas att det är ett icke-recept, alltså jag har inga mått alls när jag gör det men jag kör på med allt tills det smakar som jag vill ha det.

anyways, införskaffa det här:
creme fraiche (jag kör på den vanliga 34% eller vad det är)
vitlök
fryst hackad spenat
frysta ärtor
spiskummin
salt
peppar
fetaost
pasta

okej, koka pastan. och under tiden pastan kokar så slänger man ihop såsen, lätt som en plätt! man börjar med att tina den hackade spenaten i en kastrull med vitlöken, sen när den är tinad så slänger man i creme fraichen och spiskummin, salt och peppar. alltså med spiskummin liksom, ta så mycket du vill ha, jag tar typ i en halv burk för jag älskar spiskummin. rör ihop, låt puttra lite, släng i ärtorna och låt dom tina. sen brukar jag ha i fetaost, icas egna är dyr men sjukt god. gillar man inte fetaost så skiter man i det och vill man inte ha det i såsen utan smulad på pastan så går ju det också bra, jag brukar köra både i och på. när du känner att såsen smakar bra så blanda i pastan i såsen eller häll såsen på. KLART! det är himla himla gott så testa.

CRAPPY DAY

all of this means nothing if you're alone.
ibland bryter man ihop om man hör rätt ord.

WHERE THE WILD THINGS ARE

gud jag dör, dör! på ett väldigt bra sätt. och arcade fire också.
if the children don’t grow up, our bodies get bigger but our hearts get torn up.

DET MAN BLUNDAR INFÖR

jag blundar inför att vi inte har tid. jag drömmer istället och tänker att det aldrig kommer att ta slut när jag innerst inne vet att det kommer att bli så. när sommaren kommer tillbaka.

huvudvärken går inte över och imorgon ska jag vila och hoppas att det inte blir värre. och nu vill jag krypa in under täcket och inte vara ensam där.

LOVE OCH ARVID <3

nyvaken sjukling

idag saknar jag barnen väldigt mycket. jag nynnar på mu-bä-dubbelkvack-dubbelkvack, fyra dagar hemma med barnkanalen och två keliga snoriga barn sätter sina spår. en dag tog dom bilder på sig själva i photo booth också.

WHILE YOU WAIT FOR IT

nathan coley

jag vill inte tro att jag är naiv som hoppas på mer av livet än vad det är just nu.