(och sen skratten igen.)
jag vaknade imorse och det var ungefär i snövit, eller kanske askungen, anyways, det kändes som att det satt fåglar och sjöng på min fönsterkarm. det kändes med andra ord bra. jag har sagt det förr, men det var fint liksom, känslan som jag inte riktigt kan förklara, som en liten tyngd som har släppt. och ikväll ska jag gå och kolla på pekka för att sen bege mig till baba.
så det kommer nog att bli en fin kväll. jag ska ju hänga med jonas. senaste gången det hände var väl i våras när vi satt i en sån där kotte på debasers uteservering och pratade om livet och blev salongsberusade. han är fin han min lillkille!
för livet går ju vidare som jag ser på det, även fast jag velar fram och tillbaka och är svag då och då.
1 kommentar:
Hej gumman, du är världens sötaste, vet du det? Kram Anna B
Skicka en kommentar