STREET SMART

alltså om någon såg mig vid slussen igår så såg ni antagligen mig en gnutta desperat. en gnutta assvettig med två stirriga barn.
det började med att hissen var avstängd. från början var vi jag, anders, sigge i vagn, love och arvid i mina händer. när hissen inte funkade så ropade anders a.k.a inte så himla street smart alls (men till hans fördel eller vad man ska säga, så tror jag inte att någon som kommer från ödeshög är det, där går det mesta ut på att börna runt i sin epa och vara den spm lyckas pilla upp fetast prilla under läppen - lössnus såklart. och att bli full på någon av dom lokala pizzeriorna i centrum. eller ja, centrum och centrum....).

anyways, han ropade att hissen var avstängd, jag ropade att han skulle ta rulltrappan istället, så att han skulle komma över på rätt sida. anders nickade, vilket brukar vara ett ganska bra tecken på att man hör, trodde iallafall silly me. jag tog love och arvid i händerna och efter att dom hade slickat på reklamskylten med lax på bilden (och säkert dragit på sig kanske 100 tidigare okända sjukdomar) så gick dom snällt med mig till tunnelbanan mot medis. vi stod länge och väntade på anders, men ingen anders. istället började love och arvid klättra i barnvagnsspåren. typ bambi på hal is. och så jag, som försökte rädda dom varje gång dom trillade. arg på anders. hulken-gravvo-arg that is. men ingen anders dök upp så jag tog beslutet att ta den långa rulltrappan upp mot götgatsbacken ifall anders hade missuppfattat och trott att vi skulle mötas där. på gick ganska bra. upp gick ganska bra. av blev en katastrof, arvid kom av men love trillade så jag fick dra upp honom i tröjan och trillade nästan på kuppen själv samtidigt som folk bakom liksom bara gick förbi och suckade högt. man ba, tack, tack för hjälpen!

ingen anders där heller. det kanske ska tilläggas att anders hade både min mobil och min plånbok så jag var typ strandad. i hopp om att krister skulle vara vid medis så gick jag dit. ingen anders, ingen krister. sen efter kanske fem minuter av hopplöshet så kom krister tätt följt av anders.

det visade sig att anders street smart hade uppfattat det som att han skulle åka upp vid götgatsbacken och gå tillbaka till södermalmstorgsingången och möta oss där. istället för att typ gå upp där och gå till medis, och så hade vi kunnat åka till medis med tunnelbanan. hur lätt som helst. but no. jag var så sjukt jävla arg. som tur blev det bättre av att jag hittade två par jeans för 20kr/styck på cheap mondays utförsäljning som vi var på väg till.

andra saker som har hänt, eller hänt och hänt, men idag så kom jag på vem sigge går som. det slog mig alldeles nyss efter att ha funderat på det ett tag. han går som e.t, det är spot on e.t. sjukt gulligt. armarna rakt ner och lite vaggande.

MIN UNGE!

love tummar!

MINNS KÄRLEKEN

hittade en photo booth-video på mig när jag ligger i kristers säng och lyssnar på broder daniel. jag ligger och fnittrar och ser sjukt lycklig ut. det är nog i slutet av sommaren. jag kommer ihåg hur hans hud kändes, ren och mjuk, hur allt fortfarande var solvarmt men hur luften var mildare som den är på sensommarkvällar.

även om det inte alltid kommer att kännas precis så, vill jag ändå kunna komma ihåg det och hitta den känslan; när vi bråkar, när allt känns hårt och ibland säkert förgäves som kärlek gör ibland (när man älskar någon men när man tror att det inte räcker för att allt man kan se för tillfället är svart). för nu när jag tittar på honom mitt emot mig, så sitter jag och ler. han har på sig samma t-shirt som han hade första gången vi träffades. han märker inte det för att han är sjukt upptagen med sitt synth-nörderi. det gör inget att han inte märker det nu, för jag älskar honom och det kittlar små fjärilar i mig fortfarande.

SIGGE I PARKEN

sigge gillade vindruvorna i bågen. och hästen på lekplatsen. han hittade en ny kompis också, en pappa till någon som han satte sig rakt framför och började blabba med och peka åt alla håll och så väntade han snällt på svar. pappan var artig och pratade med honom, men sådär lite besvärat som när man inte riktigt vet vad man ska säga till andras barn.

jag är jämt så, jag tycker att det är sjukt jobbigt när barn pratar med mig, speciellt när jag inte förstår vad dom säger eller när dom frågar konstiga frågor. oftast är det om min "ring i näsan" och så stirrar dom som att jag vore en alien. vill man se mig i en obekväm situation så skicka fram ett barn som frågar om allt. vet aldrig vad jag ska svara.

DATE NIGHT

lite bilder från förra helgen

i lördags hade jag och krister egentid, typ kanske den sista på ett tag. och det var så himla skönt. vi åkte till tanto, promenerade till vitan, hängde där ett par timmar och sen vidare till bröderna olsson och åt sjukt mycket god mat. som jag trivs i hans sällskap.

och nu är det som vanligt igen. krister är på jobbet, anders är på jobbtorget och jag är med sigge. spenderar tiden med att vänta nu. sen kommer jag att skriva allt om det, nu håller jag bara tyst för det mesta. för att allt ska gå bra. för att ingenting ska vända igen.

sen ska jag hämta love och arvid på dagis, och som jag saknar dom, vi har inte setts på en vecka. mer, en vecka och en dag. och när dom inte är här så går vi och pratar om dom. om saker som dom skulle ha sagt eller saker som dom gör eller saker, bara allt. för det blir tomt liksom. mindre stök, men mer saknad.

EN HELG MED VÅR

jag borde inte få ha en blogg för jag är sämst på att uppdatera den och jag skäms liksom nästan.

i helgen, eller ja hela veckan, så var love och arvid här (och sigge har varit med sin far hos sin farmor). vi var på kulturhuset och lånade hem alla deras böcker i lördags, det är love och arvids bästa hangout och det gör mig glad att dom gillar böcker, inte bara zombies vs plants och super mario smash.

i söndags hängde vi ute nästan hela dagen förutom för en mat och sovpaus mitt på dagen. så jävla värt med vår. mitt tidigare helt tömda energiförråd är tillbaka, och jag känner mig som en sjukt mycket bättre mamma. en sån som orkar leka och inte bara gnäller hela tiden eller säger "om ett litet tag" och så blir det aldrig av. vi har plockat så mycket blommor i helgen också så att arvid tycker att vi har en djungel på köksbordet.

SÖNDAG

samlar på mig lugn inför en söndag på ikea tillsammans med halva stockholm.

PAPPERSKORG

till exempel såhär kan dom se ut, för dom som inte vet riktigt.

var ute på promenad idag. sjukt spännande, i know. men alltså, vad är dealen med folk som inte kan kasta sina saker i papperskorgen? vet dom inte hur dom ser ut? är det svårt att hålla i den där pappersbiten tills man går förbi någonstans där det är avsett att man ska slänga den liksom?
ba "nej, jag tror jag tar och hivar iväg min tidning rakt ut bara sådär, så är det inte mitt problem längre!". ärligt, mina större barn är snart fyra och till och med dom vet att man slänger saker i papperskorgen när man är ute och går. för gamla människor gnäller på yngre, att det är så mycket stök, "klottrande" och jag vet inte vad, men idag var det bara gamla som kastade sina saker rakt ner på marken. och det var liksom inte bara en enstaka, det var flera stycken.
jag är ingen trädkramare, men jag vet att det finns papperskorgar avsedda för skräp, dom hänger inte där som prydnad.

VARDAGSLIVET

ibland blir man liksom inte världens gladaste när man trampar på en liten hög med asvasst lego som ligger strategiskt utplacerat på golvet för att vara precis i vägen för ens framfart en trött morgon. love och arvid gillar inte det där med att städa sådär supermycket. igår tex, sa arvid att det var sakerna själva som hade stökat ner (kille 07 som ej vill städa).

(jag gillar liksom att ha lite ordning, inte så att man behöver vara pedantisk eller så, men så att man slipper att vada genom saker på golvet och snabbdiska innan mat för att det inte finns rena tallrikar, trots diskmaskin, och sånt. jag gillar även den ordningen eftersom om saker är borta så frågar alla mig - den allvetande mamman. mössor, vantar, snusdosor, favoritbilar och kläder hör till favoritkategorin av saker som försvinner spårlöst hela tiden. då är det skönt att istället för att panikleta innan dagis, jobb, sängdags, bara kunna plocka fram grejerna liksom, eller iallafall informera vart sakerna finns. inte för att det är mitt jobb eller så, men ändå, skönt.)

nu är det inte min vecka, och då blir det istället väldigt fint att se små saker som påminner mig om allt fint som vi har gjort i helgen och veckan. som en liten legogubbe instoppad i ett grönt "hajfångarnät" eller ett gäng indianer, soldater och diverse platsgubbar på badkarskanten. för övrigt har love slagit ihop indianer och soldater, så nu för tiden så leker han med sina idioter.

SÅ MYCKET KÄRLEK