KÄRLEK SOM ALDRIG TAR SLUT

idag har jag tittat på cat mom hugs baby kitten ca en miljon gånger och gråtit. och nu tittar jag på babybilder på love och arvid och grinar lite till.

i natt är det fyra år sen dom stal mitt hjärta för alltid.

VECKAN

vi har varit uppe vid vårberget och spelat fotboll. det kändes som en scen ur filmen tillsammans. barn, bebis i babybjörn, karlar och så jag, alla springandes vilt efter bollen.
love och arvid ville se hur högt upp dom kunde klättra och blev till prickar uppe på berget.

igår firade vi love och arvid som fyller fyra år imorgon. av joni och eliina fick dom dräkterna på bilden ovanför. i natt så sov dom i dom, först i hela munderingen med mask och gevär, sen var det väl inte så himla bekvämt med masken så den åkte av men låg i sängen på tryggt avstånd, redo att tas på direkt när dom vaknade.

KALAS

love och arvid fyller fyra på måndag. i dag blev det kalas.

MAMMA, PAPPA, BARN

i vår familj så är vi: jag, krister, anders, love, arvid, sigge och tuva. och därför, så är vi konstiga. vi har en situation. för, det hade varit bättre om låt oss säga, anders inte hade bott här, och därmed inte sigge förutom varannan vecka, precis som love och arvid som bor här varannan vecka nu. bättre utifrån, hade sett bättre ut på papper. nu när det är så många inblandade.
då hade det varit jag, krister och tuva och sen "halvsyskonen" i "lite lagom dos". (jag tänker aldrig på mina barn som halvsyskon, för mig känns det totalt främmande. dom är syskon, dom har bara inte samma pappor.)

eller, så kan man ju se dom som vi ser det. att det är bra för sigge att inte behöva flytta runt, för man märker liksom hur mycket det tar på love och arvid, och dom är ändå fyra år snart. det är alltid omställningar för dom. och det är ju inte så att anders och krister inte går ihop. eller att barnen inte går ihop. och visst, det är trångt och ibland blir det sjukt trångt, och förr eller senare så kommer vi att flytta isär, men om det funkar för oss just nu så är väl där fokus borde vara, inte hur en familjekonstellation ska se ut - dvs mamma, pappa, barn (listan fortsätter: hund alt litet pälsdjur, villa, volvo, medelklass, utlandsresa en gång om året till kanarieöarna, soppa och pannkakor på torsdagar.)

för trots att vi är "underliga familjen" (eller bara en helt vanlig familj som jag ser det) så är det ingen som far illa här, alla barn får sjukt mycket kärlek och bekräftelse. och vi äter också soppa och pannkakor på torsdagar ibland.

TUVA

det här är tuva. den 4e maj kom hon ut; arg och vild. hon var så bestämd att hon inte alls skulle ut i något undersökningrum så hon slet loss min syrgas ur näsan och höll sig fast hos mig i slangen. världens minsta tjej, som egentligen förväntades vara en liten kille, en liten beppe. men nu var beppe en tjej, så beppe blev en tuva. en tuva agnes milla. (milla har love och arvid valt, trots att dom fortfarande tror att det är en lillebror, för dom önskade sig en lillebror och har inte riktigt smält att vi kom hem med en lillasyster istället.)

egentligen var hon inte alls världens minsta (men för mig var hon det; pytteliten, röd och mjuk), hon vägde 3785 gram och var 52 cm lång.
hennes första dygn så åt hon hela tiden, ja hon åt så mycket att hon bara hade gått ner 40 gram och det trots att hon bajsade halva natten. och i övrigt så är hon frisk, tummen upp på läkarbesöket så igår fick vi åka hem, efter två dagar. och nu är hon här, brevid. ligger och fäktas i sömnen, ler lite, surar lite, bubblar spott och är som bebisar i allmänhet men absolut inte som i allmänhet för hon är min, hon är finast och jag älskar henne. och hennes pappa.

MAMMAVECKA/PAPPAVECKA

det här med att ha barn med någon som man inte har så mycket kontakt med är sjukt jobbigt. första dagen på pappaveckan är sjukt jobbig. separationen varje vecka. det hjälper inte hur många hejdå-pussar och hejdå-kramar man får, det räcker ändå inte. man kan inte riktigt bunkra upp liksom.

sigge åker ju iväg ibland med anders, men då är det inte samma sak för jag får massor bilder och jag pratar med anders och vet att sigge har det bra hela tiden. och det vet jag ju att love och arvid har hos joel också, men ändå. man missar så mycket. och när love och arvid kom hit förra veckan, så hade love slagit sig. typ ett litet skrubbsår i pannan och lite runt näsan. när vi pratade om vad som hade hänt så säger han "jag sprang och trillade, så kom det blod och jag grät och grät men du och krister var inte där och tröstade". mitt hjärta dog lite. och han blev säkert tröstad superbra, det tvivlar jag inte på, det är bara känslan av att inte finnas där. sucks.