SURPRISE!

ajust det. jag ska ju ha barn. snart.

JÄVLAR VAD JAG SKA

jag ska köpa mig en jävla stuga. jag ska ha mitt jävla äppelträd, mitt jävla körsbärsträd, mina jävla hallonbuskar. jag ska ha mina jävla tomatplantor och mina jävla jordgubbar och jag ska älska allt så jävla mycket. jag ska plantera mina jävla blommor och jag ska bli en jävla trädkramare.

och sommaren kom till mig med. och det är varmt. jag önskar lite att jag inte skulle vara så osamlad men nu är jag det och det blir en skum sommar. (hela världen är så underbar om man är korkad tom och glad.)

och jag tittade på gamla bilder där jag tyckte att jag var tjock och insåg att verklighet och självuppfattning inte har så överdrivet mycket med varandra att göra.

och jag åkte till norrköping och satt under en bro och jag sjöng håkan men det hördes inte för att det regnade så mycket. och jag stirrade på ordet kärlek och tänkte att det vore väl fint någon gång igen men det finns inte i min framtid. inte deprimerande, bara som det är.

ITS SIX IN THE MORNING, YOU MAKE ME THINK OF FALLING

Västerbron, you show me such great heights.
Im out of my mind, you make me think that I could fly if I try.

jag orkar inte så jag tar andras ord.

jaha vafan ska man göra nästa vecka då? sluta vara bitter? styra upp? mjaaaaaaaa.

PERTA THE LONELY CITIZEN

with sore feet & blisters from too much talk of nothing. step into the sunlight and say something - anything will due.

såhär, den här lördagen, så funderar jag på ett par världsliga saker. varför låter diskmaskinen så högt helt plötsligt och hur fan kan 6 månader av mitt liv ha gått så snabbt och ens hur kan dom ens ha fått gå? och det bara regnar och regnar. det blir visst inget solsken va? och jag har funderat på lösningar. och jag har funderat på vart man går efter det här. och jag har funderat mig romantisk och jag har funderat mig ledsen och jag har funderat mig galen.

dagar som segar fram som borde vara livet va? och det är konstigt hur liv kan göra en levande och jag vet att jag drömmer om att få sova nu men sömn existerar inte och inte i min framtid heller.

varje gång jag tänker att jag har det utstakat så vänder det. som att det är något i mig som driver någonting att alltid vända, att aldrig vara still. och inte still på det traditionella sättet för jag är inte social längre så egentligen är jag blixtstilla. jag önskar att jag vore men så fort jag tänker tanken att kontakta omvärlden nu så går det inte. för det och det ska göras och sen är det rätt så skönt att vara ensam och sen är det en mardröm och sen är det så sjukt tyst att man vill skrika bara för att det ska låta.

och jag hade planer hit och jag hade planer dit. jag skulle börja leva igen sådär som man ska och som sig bör. nu lever jag bara. det är inte riktigt samma sak eller. (jag är fantastisk, det är jag.) och jag vet att det finns dom som tycker att jag är sådär som man borde vara, att jag verkar ha det där som man vill ha även om jag är ledsen eller uttråkad eller jag vet inte vad det är längre. och det är så konstigt egentligen. för rörigare röra får man leta efter just nu.

NÄSTAN SOM REGN TYP

idag kastade arvid ut en mugg vatten på golvet och sa "OJ! REGNAR!" väldigt oskyldigt. det är ju inget annat än bedårande trots allt.

UPDATE

jag kunde inte sova alls i natt. vaknade från och till hela tiden, kollade på family guy, somnade om, drömde mardrömmar, vaknade, gick upp och drack vatten, la mig, tittade lite mer på family guy, blev kissnödig, ja, upp igen. första natten själv känns alltid tom och sängen känns sådär två meter extra bred.

så nu ska jag sova och sen hämta barnen och så lär det väl regna hela helgen så att vi inte kan gå ut och leka som vi hade tänkt. love säger "titta mamma, däh!" till allt och alla. det blir en jävla massa tittande hit och dit men man dör ju lite när love hittar viktiga saker som han tycker att jag också borde se. arvid och love älskar fåglar också, eller "pippi/pippin" som dom säger. allt som flyger är pippin, typ flygplan, flugor, getingar.

anyways, i onsdags så var jag och anders på dagis, det var knytis och barnen sjöng och hade blomsterkransar, av papper, men ändå, sjukt söta. arvid verkar vara mest peppad på att sjunga, han brukar sitta i badet och låta "viiioooviiiioooviiiioo" och love brukar klappa händerna till. eh ja, det var fint iallafall. love och arvid valde kakbordet på buffen såklart, vem behöver mat när det finns kakor och tårta!

IM A LONER, DOTTIE, A REBEL! ELLER?

är det så att man bara kan vara lycklig om man har allt det här att dela med någon annan? för i så fall är det ju bara ledsamt, jag har aldrig varit så förr, varför skulle det vara så nu? kan det vara så att den känslan känns mer påtaglig bara för att man känner sig ensam rent allmänt, liksom inte riktigt vet vart livet är påväg just nu?

det kan ju bara vara så att jag behöver ett mål och en sysselsättning. kanske någonting som inte får en att känna att man blir uppäten inifrån. det finns för mycket tid att tänka när dagarna inte fylls av lek och rutiner.

DÄR GÅR LYCKAN SOM ALDRIG KUNDE BLI

ett sprucket hjärta är ett sorgligt sätt att starta något nytt, så många platser lever inte mer. nu går jag bara förbi där jag försökte få dig att le

allt har varit lite för mycket den senaste tiden, lite för mycket nära inpå och lite för verkligt. nu har jag internet igen iallafall så jag tänkte väl ta tag i det här med att skriva av mig. det lär bli en lång sommar.