hej internet, nu är jag tillbaka! jag och joel åkte till linköping för att fira midsommar men det slutade med att barnen blev sjuka båda två, vi fick åka till sjukhuset med arvid för att han hade 40graders feber, hans tandkött svullnade över hans tänder och han hade så ont så att han slutade dricka. när sånt händer önskar man att man inte vore mamma för det gör sjukt ont inuti att se sitt barn lida. på sjukhuset fick vi mest vänta, vi var där i flera timmar, satt i ett rum med en bedövningssmörja som vi skulle gnugga i arvids mun med och väntade på en barnläkare. ibland dök det upp folk och kollade om han hade ätit, sa att doktorn skulle komma och beklagade sig över väntetiden. 6 timmar satt vi där, sen skulle dom ta prover på arvid och sätta in dropp men dom hittade ingen bra ven och blablabla. till slut pillade arvid i sig välling och dom skickade hem oss med mer smörja, skumgummitoppar att smörja med och en återbesökstid dagen efter. vi fick inte så mycket klarhet i vad det faktiskt var som gjorde barnen sjuka, dom sa förkylningsblåsor men eh ja.
loves tandkött svullnade också upp ett par dagar senare, han hade det nästan värre än arvid för hans feber höll sig nere ganska bra och han hade svårt att sova. nu, sådär en vecka senare så börjar det bli bättre och vi är hemma i sthlm igen. nu hoppas jag att love och arvid kommer att få vara friska länge länge.
under den senaste veckan har det inte varit så många highlights, men ett par roliga saker är att när barnen började må lite bättre så upptäckte vi att deras hår har växt så sjukt mycket, dom har värsta fluffet. och så har dom börjat gilla att sortera saker, upptäckt hur roligt det är att busa med mormor och morfar genom att klättra i trappen ute på landet och deras walking skills är top noch! dom har börjat kramas, alltså springa med armarna utsträckta och sno en kram här och där och arvid säger hej vid rätt tillfälle.
och jag har också en bra nyhet, jag har fått jobb på öb! *sjukt stolt* det var över 700 sökande, av nån outgrundlig anledning så fick jag en av dom 6 platserna som fanns. en nackdel är att jag kommer att köpa med mig massa billigt godis hem och bli tjock, åh nej!
söndag, juni 29, 2008
onsdag, juni 18, 2008
FOTBOLL FÖR DUMMIES
jag tar ett avbrott i mitt fotbollstittande, eller halvt om halvt, jag sneglar fortfarande. hursomhelst, jag är en jävligt arg fotbollstjej. jag trodde inte det om mig själv men när jag kollar på fotboll så lever jag mig in, jag hatar domaren, jag skriker fel som spelarna gör som jag inte ens vet om det är fel eftersom jag inte kan något om fotboll. tydligen så bor det en fotbollshuligan i mig som vill ut.
just nu undrar jag vad sverige pysslar med. nu är det sveriges första hörna efter 40 jävla minuter och självklart så gick det åt helvete. sverigekommentatorerna ba 'ja det var nära, ojojoj, det var nära' när sverigespelarna tåfjuttar mot målet. jag gillar målvakten, mellberg och såklart zlatan men det är mest för att jag är förtjust i zlatan-låten. efter sommaren -06 så har jag och den ett alldeles speciellt förhållande till varandra. eller snarare är det nog till annas balkong men ändå. nu var det nära ett mål, ojojoj. så nära.
just nu vill jag av hela mitt hjärta att sverige ska gå vidare. vad händer med mig?
just nu undrar jag vad sverige pysslar med. nu är det sveriges första hörna efter 40 jävla minuter och självklart så gick det åt helvete. sverigekommentatorerna ba 'ja det var nära, ojojoj, det var nära' när sverigespelarna tåfjuttar mot målet. jag gillar målvakten, mellberg och såklart zlatan men det är mest för att jag är förtjust i zlatan-låten. efter sommaren -06 så har jag och den ett alldeles speciellt förhållande till varandra. eller snarare är det nog till annas balkong men ändå. nu var det nära ett mål, ojojoj. så nära.
just nu vill jag av hela mitt hjärta att sverige ska gå vidare. vad händer med mig?
VAD ÄR DEALEN MED DET?
alltså, när jag börjar jobba på ett ställe så tror jag att dom flesta brukar tycka att jag är lite underlig. dvs att jag avviker från deras norm för att jag har piercing och tatueringar som syns. det är ingen som är otrevlig men alla förstår inte. men, på mitt nuvarande jobb så ser alla propra ut men alla är sjukt missanpassade.
på min andra dag så satt jag och fyllde i det sista innan jag skulle gå hem för dagen och då kommer en som jag har träffat en gång tidigare in och sätter igång och pratar med mig. trevligt, kan man ju tycka, och det var okej dom 5 första minuterna. sen satte han igång och visade danser, med mig som tillbehör. så ja, jag stod på ett kontor som är ca 5 kvm stort och försökte göra piruetter på rätt sätt (ja för vem hade kunnat ana, jag kan tydligen inte snurra rätt) och hör på historier om tjocka tjejer som inte har nån självbild och hur min danspartner tränar på gym, jag får även se när han spänner sin arm, han berättar att han gillar att träna. ni vet, armen såg ut typ som i tecknade serier när någon spänner sig och bulan trillar ner under armen. jag ba, åååh så imponerande. jag önskar att jag också tränade mer osv osv. jag är för snäll.
det finns en till som alltid, oavsett vad man säger, säger emot. om man säger typ 'jag slutar vid halv fyra idag' så säger hon 'näe, jag tror faktiskt att det är vid fyra' fast jag såklart vet när jag slutar. och hon är sådär svårbestämd, man vet liksom inte om hon är 20år eller 40år. för hon skulle kunna vara 20 men hon ser ut som 40 och hennes bästa vän är hennes mamma. det är helt okej, man får vara bästis med sin mamma om man vill men det blir ledsamt när det är den enda man hänger med.
på min andra dag så satt jag och fyllde i det sista innan jag skulle gå hem för dagen och då kommer en som jag har träffat en gång tidigare in och sätter igång och pratar med mig. trevligt, kan man ju tycka, och det var okej dom 5 första minuterna. sen satte han igång och visade danser, med mig som tillbehör. så ja, jag stod på ett kontor som är ca 5 kvm stort och försökte göra piruetter på rätt sätt (ja för vem hade kunnat ana, jag kan tydligen inte snurra rätt) och hör på historier om tjocka tjejer som inte har nån självbild och hur min danspartner tränar på gym, jag får även se när han spänner sin arm, han berättar att han gillar att träna. ni vet, armen såg ut typ som i tecknade serier när någon spänner sig och bulan trillar ner under armen. jag ba, åååh så imponerande. jag önskar att jag också tränade mer osv osv. jag är för snäll.
det finns en till som alltid, oavsett vad man säger, säger emot. om man säger typ 'jag slutar vid halv fyra idag' så säger hon 'näe, jag tror faktiskt att det är vid fyra' fast jag såklart vet när jag slutar. och hon är sådär svårbestämd, man vet liksom inte om hon är 20år eller 40år. för hon skulle kunna vara 20 men hon ser ut som 40 och hennes bästa vän är hennes mamma. det är helt okej, man får vara bästis med sin mamma om man vill men det blir ledsamt när det är den enda man hänger med.
måndag, juni 16, 2008
PREVIEW INFÖR KOMMANDE
okej, nu tänkte jag "shit, jag har ju inte bloggat på evigheter, jag måste fan ta tag i mig själv" och nu när jag sitter här och försöker skriva nåt så kommer jag inte på någonting alls. jag vet egentligen inte om jag gillar att ha en blogg. jag gillade min skunkdagbok. den skrev jag varje dag i. mitt nästa stora projekt är att lägga över den här i bloggen för vem vet när skunk tar sitt pick och pack och bara lägger ner och flera år av skunkdagboksskrivande bara försvinner. jag har aldrig skrivit något intressant för någon annan men för mig är det guld värt.
AAANYWAAYS (tillsammans med fuckface är anyways ett av dom mest frekventa orden som jag använder), under dom här två veckorna så har jag väl typ inte gjort så mycket. joel har börjat jobba på tumba tattoo och jag är stolt och även arg på mig själv för att jag aldrig sökte konditorutbildningen eftersom jag och joel bestämde att han skulle gå som lärling först men nu är han ju anställd och drar hem fetingcashen så jag hade lätt kunnat vältra mig i tårtor och grädde hela dagarna i ett år framöver. sucks bigtime bigass.
killarna har varit förkylda, jag har kladdat med småbarnssnor sen förra veckan men tydligen så har barn nån hemlig gömma i sin kropp där dom kan producera hur mycket snor som helst. dom har haft lite feber också, dom fick vaccin 3 förra veckan och dessutom har dom fått sina tuggtänder. allt på en gång och inte så mycket sömn men det funkar. jag ska försöka orkar blogga oftare och om roligare saker. se det här som en catch up, nästa gång ska jag berätta en rolig historia eller nåt. eeeh.
kolla in sedir.se, joel gästbloggade där ett tag och skrev om våra barn. det finns filmer och bilder och spännande bajshistorier, ni vet att ni kommer att älska det!
AAANYWAAYS (tillsammans med fuckface är anyways ett av dom mest frekventa orden som jag använder), under dom här två veckorna så har jag väl typ inte gjort så mycket. joel har börjat jobba på tumba tattoo och jag är stolt och även arg på mig själv för att jag aldrig sökte konditorutbildningen eftersom jag och joel bestämde att han skulle gå som lärling först men nu är han ju anställd och drar hem fetingcashen så jag hade lätt kunnat vältra mig i tårtor och grädde hela dagarna i ett år framöver. sucks bigtime bigass.
killarna har varit förkylda, jag har kladdat med småbarnssnor sen förra veckan men tydligen så har barn nån hemlig gömma i sin kropp där dom kan producera hur mycket snor som helst. dom har haft lite feber också, dom fick vaccin 3 förra veckan och dessutom har dom fått sina tuggtänder. allt på en gång och inte så mycket sömn men det funkar. jag ska försöka orkar blogga oftare och om roligare saker. se det här som en catch up, nästa gång ska jag berätta en rolig historia eller nåt. eeeh.
kolla in sedir.se, joel gästbloggade där ett tag och skrev om våra barn. det finns filmer och bilder och spännande bajshistorier, ni vet att ni kommer att älska det!
onsdag, juni 04, 2008
HEMLÄNGTAN
jag skrev ett inlägg som verkade bittert utan att vara det. jag gillart, det rör till det lite.
anyways, jag funderade lite på det här med att bo i en storstad och kom fram till att jag saknar min gamla håla ibland. lintjööpwing, som dom infödda säger. jag är också en inföding, jag har bara haft turen att klara mig ifrån den värsta östgötskan, thank god!
saknaden slog mig när jag stod i rusningstid, en minut kvar tills norsborgståget hem, 15 personer framför i biljettkassan. efter att ha spendrat 1 dygn på sin arbetsplats så vill man inte annat än hem. kommer ner till tunnelbanan och såklart, 9 minuter kvar, tåget har precis gått. 9 minuter är för den som inte bor i sthlm lika med att vänta i ungefär ett år. det är så lång tid att man vill lägga sig ner och gråta. jag står där, med min tunga väska (tung för att jag har fyllt den med discount taxfree godis - en av dom få bra sakerna med att jobba på arlanda - personalrabatten), och känner att jag saknar linköping.
i linköping för er som inte vet så rör det sig ca 5 personer ute på stan om dagarna, man liksom undrar vart alla är, vad gör man i linköping egentligen? efter att ha bott där i 20 år så vet jag inte ens själv svaret, men väl på tuben när man står med en lökig armhåla i ansiktet och trängs medans nån tallar en på asset så bryr man sig inte, då vill man krama alla linköpingsbor som sitter hemma och tittar på bonde söker fru istället.
anyways, jag funderade lite på det här med att bo i en storstad och kom fram till att jag saknar min gamla håla ibland. lintjööpwing, som dom infödda säger. jag är också en inföding, jag har bara haft turen att klara mig ifrån den värsta östgötskan, thank god!
saknaden slog mig när jag stod i rusningstid, en minut kvar tills norsborgståget hem, 15 personer framför i biljettkassan. efter att ha spendrat 1 dygn på sin arbetsplats så vill man inte annat än hem. kommer ner till tunnelbanan och såklart, 9 minuter kvar, tåget har precis gått. 9 minuter är för den som inte bor i sthlm lika med att vänta i ungefär ett år. det är så lång tid att man vill lägga sig ner och gråta. jag står där, med min tunga väska (tung för att jag har fyllt den med discount taxfree godis - en av dom få bra sakerna med att jobba på arlanda - personalrabatten), och känner att jag saknar linköping.
i linköping för er som inte vet så rör det sig ca 5 personer ute på stan om dagarna, man liksom undrar vart alla är, vad gör man i linköping egentligen? efter att ha bott där i 20 år så vet jag inte ens själv svaret, men väl på tuben när man står med en lökig armhåla i ansiktet och trängs medans nån tallar en på asset så bryr man sig inte, då vill man krama alla linköpingsbor som sitter hemma och tittar på bonde söker fru istället.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)