FIRADE 27 FAST LITE SENT

idag har jag och krister ätit brunch på cafe sirap, alltså amerikanska pannkakor med blåbär och lönnsirap <3 och sen åkte vi till moderna museet och jag köpte en andy warhol-affisch åt mig själv. plus asfin tejp, en bok, en liten gul elefant och servetter från ferm living fast dom köpte krister. anyways, snart ska vi till ramblas och jag har en dejt med (förutom krister) deras ost. friterad ost = hej tjockislyckan! det känns så himla fint att göra någonting för mig själv.

TYP SOM EN MATBLOGG

inatt har jag sovit ca 5 timmar. sigge somnade vid halv sex igår, sov till tio, var vaken till lite över tolv efter en skrikfest från elva ungefär. sigge har skrikfest varje natt nu för tiden, han hatar helt enkelt att sova när han inte vill. sen sov han till klockan sex, och då fick jag ändå sovmorgon. ibland känner man att småbarnslivet är en fest, verkligen.

men nu, nu sitter han och mumsar i sig ägg och jag passar på att unna mig lite internet samtidigt för han är sjukt nöjd med sitt ägg och sina mackor. än så länge äter han allt. eller ja, inte allt, han är ju ett vegobarn. det är och gör inte love och arvid, dom gillar mest fiskpinnar och quorn i dillsås. arvid är i en period då han är skeptisk emot ny mat, vilket gör det sådär pepp att ens försöka ibland. love är i ungefär samma period, men han brukar gå med på att smaka, och oftast tycker han att det är gott men vill ändå inte äta mer. ost i alla former går bra, speciellt fetaost och parmesan, och oliver och sånt älskar dom också. men har man gjort typ en gratäng som tex den här (fast med quornfileer istället för kyckling) så låter det mest "den gillar jag inte alls!" eller "jag ska prutta på dig!" och då är det tom svårt att få i dom riset till, och dom brukar liksom gilla ris. förresten är den där gratängen så jävla god, så gör den.

aaaanyways, nu vänder sigge uppochner på tallriken så det känns som att unnartiden är över.

HEJ VARDAG!

ett tillfälligt lugn har infunnit sig på ängsholmsgränd. love och arvid ligger och bygger lego i soffan, sigge leker med sin brio-clown.

och det är precis vad jag behöver idag, lite lugn. för idag är en sån dag som man vaknar och undrar hur man ska orka styra. jag känner mig bara stor och tung och vad jag än gör så känns min kropp inte som min. att vara pigg existerar inte. hade jag kunnat hela jag legat still hela dagen och kollat på serier, ätit onyttigt, typ inte gått utanför dörren och beställt hem pizza från nätet. då behöver man knappt prata med någon heller, helt perfekt. och jag skulle, just en sån dag, kunna öppna för den stackars pizzakillen, väldigt lättklädd utan att generas över detta.

men njae, det är inte riktigt vad jag har gjort idag. och nu ska jag börja laga mat, utfodra mina förhoppningvis ej matvägrande killar med hemlagad god mat, kolla på bolibompa, vara badvakt, jaga runt två stycken ej så sov-peppade killar, få dom i säng, läsa mumin, ligga i sängen en liten stund, somna innan barnen i deras säng, bli väckt av barn som inte vill sova och vill att jag ska läsa lite till. typ.

MORGON PÅ ÄNGSHOLMSGRÄND

sigge stänger av tvn, för han har precis lärt sig hur man stänger av den, men inte hur man tar på den igen. love och arvid tittar på bolibompa och sigge lyckas stänga av precis när det programmet som dom tittar på slutar. så när jag får på tvn igen så är det någon kille med glasögon som sjunger istället. love och arvid bestämmer sig för att HATA den stackars sjungande killen. 3e världskriget utbryter. godmorgon trebarnsmorsan!

ATT ÅKA BUSS I STOCKHOLM

jag gillar att åka buss när det går. i sthlm är det dessutom gratis om man har barnvagn, vilket jag ofta har när jag är ute och rör på mig. idag åkte både jag och anders, med båda vagnarna. dom som har åkt med vagn i sthlm vet att det kan vara rätt trångt, och idag var det just det, eftersom vi har en tvillingvagn och vanlig vagn = att vi tar upp större delen av bussens barnvagnsutrymme. idag, försökte vi trots det göra plats åt en som ville på med barnvagn efter oss. busschauffören sa att det inte gick, för att det var fullt, och valde helt enkelt att inte öppna dörren där man går på med barnvagnen. vi kunde ju liksom inte direkt tvinga honom heller.

men såklart skulle det ändå komma en tant och läxa upp mig och anders hur man ställer vagnarna för att inte ta upp hela bussen när vi skulle gå av. och trots att vi sa att vi hade försökt flytta oss och att det var busschauffören som sa att det var fullt så sa hon bara "NEJ! NEJ! NEJ!" till allt vi sa. med största säkerhet så hade hon suttit hela resan och bara väntat på att få säga sitt. att få veta bäst och med största säkerhet veta sjukt mycket bättre än oss, som hade skrikiga ouppfostrade barn osv. det sa hon såklart inte, det är ju inte deras fel att vem som helst får skaffa barn, typ folk med ringar i näsan, eller för liten mössa och sånt.

NÄR JAG HITTADE KÄRLEKEN IGEN

en gång sa jag "lägg till mig på facebook!" sen sprang jag glad, fnittrig, full och nysomrig över halva östermalm. det visade sig vara så han vann mitt hjärta för han la till mig på natten när han kom hem, sen likeade vi varandras statusar i en eller två veckor tills jag bestämde mig för att jag skulle ta honom med storm. och det gjorde jag, verkligen. en vecka efter punk illegal så hoppade jag på bussen till honom och sen dess har vi mer eller mindre aldrig slutat hänga. det har gått lite upp och ner under den tiden, ett tag såg jag bara mörker och då är det svårt att älska någon, men han stod ut med det, med mig, med min rädsla för att ge upp mitt hjärta helt. så en dag så bara vände det, jag tittade på honom och visste liksom. och nu är vi här, idag, och jag är mer kär i honom än någonsin.

SÅ SOM DET ÄR

jag känner en del som har barn. en del har separerat, en del är fortfarande tillsammans. själv har jag barn med någon som jag aldrig träffar eller i princip aldrig pratar med förutom via mail. och det är ju lite, vad ska man kalla det, underligt kanske, när man tänker på det, och det är precis det jag gör nu när anders tittar på eragon och jag kollar facebook istället för film om drakar och whatnot.

LIVET SOM DET BLIR IBLAND

det här med tvillingar, alla sa till oss att det skulle bli så himla jobbigt och vara så himla svårt. och visst var det rätt så mycket att göra i början, och ibland har jag undrat hur det är att bara ha ett barn. när sigge föddes och love och arvid var hos joel så var det oftast väldigt lugnt bara, eller det är så jag vill komma ihåg det, jag var ju ensam mycket i början och när jag läser här så var jag rätt så arg. men egentligen var den ilskan riktad mycket mot det här samhället som av någon anledning tycker att det är helt okej när en pappa väljer att inte vara med sitt barn, det "kan man ju liksom förstå". det "ligger ju inte i generna att ta hand om barn, som för kvinnor".

när jag och joel separerade så var det många som undrade hur jag kunde göra så, överge min familj. för det var allt som alla såg, jag lämnade dom, och med "dom" menade folk egentligen joel. jag har egentligen inte skrivit så mycket om vad som var det slutgiltiga skälet till att jag och joel separerade, dom som vet det vet av en anledning, för att dom kan förstå. att man helt enkelt inte bara bestämmer sig över en natt att det inte funkar, att det är en pågående process som tar ett bra tag. jag och joel försökte länge att få det att funka, ibland blev det bättre för att sen bli sämre igen. kanske hade det sett annorlunda ut om vi hade försökt mer, eller precis lika. ett tag ältade jag det ganska mycket fram och tillbaka, hur det hade kunnat vara.

idag, är jag lycklig igen. jag vaknar varje morgon med killen som jag älskar (ett tag trodde jag på fullt allvar att jag aldrig skulle kunna älska någon igen och att ingen skulle kunna älska mig). jag har världens bästa barn och anders. saker funkar. det är såklart inte alltid superbra, men dom dagarna som det inte är bra kan jag ändå se ett slut på mörkret i allt omkring mig. hej väckelsemöte-känslan, eh. jag kan säga såhär istället egentligen, jag är rätt nöjd med nuvarande livssituation.

SOMMAREN SOM BLEV RÄDDNINGEN

jag skulle vilja skriva om allt som har hänt under sommaren, det känns bara som att det är så sjukt mycket. så om jag skulle sammanfatta det så blir det nog såhär: love och arvid fyllde tre år, anders flyttade in, jag åkte till punk illegal och blev kär, spenderade mycket tid på landet, semester i malmö med krister, dansade bort sommarnätter, elina bjöd med mig på way out west och jag såg håkan, sigge fyllde ett år, hemligheterhemligheter, jag började skolan, love och arvid började bo här större delen av tiden, hösten kom, vintern kom, nyår kom och nu är det 2011, och det känns som att det kan bli så himla himla bra. livet vände.

BÖRJAR OM

känner för att börja blogga igen efter en evighets tystnad. så nu gör jag det.