ett tillfälligt lugn har infunnit sig på ängsholmsgränd. love och arvid ligger och bygger lego i soffan, sigge leker med sin brio-clown.
och det är precis vad jag behöver idag, lite lugn. för idag är en sån dag som man vaknar och undrar hur man ska orka styra. jag känner mig bara stor och tung och vad jag än gör så känns min kropp inte som min. att vara pigg existerar inte. hade jag kunnat hela jag legat still hela dagen och kollat på serier, ätit onyttigt, typ inte gått utanför dörren och beställt hem pizza från nätet. då behöver man knappt prata med någon heller, helt perfekt. och jag skulle, just en sån dag, kunna öppna för den stackars pizzakillen, väldigt lättklädd utan att generas över detta.
men njae, det är inte riktigt vad jag har gjort idag. och nu ska jag börja laga mat, utfodra mina förhoppningvis ej matvägrande killar med hemlagad god mat, kolla på bolibompa, vara badvakt, jaga runt två stycken ej så sov-peppade killar, få dom i säng, läsa mumin, ligga i sängen en liten stund, somna innan barnen i deras säng, bli väckt av barn som inte vill sova och vill att jag ska läsa lite till. typ.
2 kommentarer:
för mig låter det underbart! tänk att ha en egen liten familj.
men jag känner igen mig till tusen i att vara en klump. en degklump som inte orkar ett skit. vi är väl såna som samlar energin till äldre da'r & orkar leva livet då.
det är helt fantastiskt och underbart och jag skulle inte byta det mot någonting i hela världen, men ibland är man bara så trött så att man önskar sig lite ensamhet. för sen när man har fått den där stundens ensamhet så känns allt det där andra, som bajsblöjor på morgonen när man är astrött eller skrik om att inte vilja sova helt okej och bara fint igen.
Skicka en kommentar