BARN & SÅNT

FINALLY, HÄR KOMMER SVAREN!

har du några favoritbloggar?

inte alla vet att jag är en inredningsnörd. jag spenderar alltså rätt mycket tid på diverse inredningsbloggar, typ: violaSometimes, seventy tree, zilverblauw, green is the new black och fine little day. jag följer knappt några bloggar om andras liv, bara väldigt sporadiskt. jag vet inte varför, folk har ju så mycket att dela med sig av. på skunktiden läste jag massor dagböcker där, och det var sjukt roligt. men, jag brukar läsa elinas blogg. himla bra!

vem/vad inspireras du av?

eh oj, skulle vilja ha bästa svaret här, typ random god/superbra/eller cool människa, men det har jag inte. eller jag kan inte komma på någon såhär direkt, det kanske kommer till mig. någonting jag gillar hos folk däremot är folk som har en förmåga att bara gå in och vara naturliga och trevliga emot alla som dom träffar och som får alla att känna sig välkomna. kanske just för att jag ser det som en brist hos mig själv, men det är för att jag hellre lyssnar än pratar. (speciellt om det är i gäng där alla redan känner vaandra men man själv är ny och dom ba "asså kommer ni ihåg den gången blablabla hahaha!" och alla skrattar och man ba "ja jävlar det var roliga tider!". en del gör så. man ba "eeeh, freak!". vill ej vara ett sånt freak själv, håller hellre tyst.)

ad gör du helst en fredag/lördagkväll?

jag skulle vilja säga att jag helst gör det som jag mest gör nu, dvs sitta hemma och typ glömma bort att det ens är helg, men det är ju inte sant. för egentligen så skulle jag vilja kunna dricka öl i gräset i solen, lyssna på musik från någon skränig bandare för att sen gå på klubb, dansa mig svettig, gå och nattbada för att sen komma hem på morgonen mycket tröttare men sjukt gladare. lite som när vi var på maskinen på strand förra året.

sen finns det såklart kvällar då jag helst vill vara just hemma och ha fredagsmys eller lördagshäng, det är mest att jag har gjort den grejen hela vintern. ibland kan man bara känna OMG! men händ nåt nån gång då! lite så känner jag nu.

vad är det bästa med att ha barn? kläm i med valfri klyscha. men for real, jag skulle vilja säga allt, för det är typ allt. till och med när det är dåligt så är det bra även om det kanske inte är den känslan man har just då när det är dåligt. 

man får liksom så sjukt mycket.

vad har du för tankar om framtiden?
lever liksom dagarna lite dag för dag just nu så jag tänker inte så långt fram. oftast har jag glömt vad jag gjorde för en vecka sen, skyller det på att jag ammar och att man blir sjukt virrig då (hittar man saker på fel ställen här hemma så vet man att det är jag som har varit i farten). så, framtiden känns oviss. jag hoppas såklart på att jag kommer att vara klar med min utbildning, och att jag får jobba med det jag vill. kanske kommer jag att gifta mig, skaffa hus och djur, man vet aldrig. fler barn blir det i alla fall inte!

jobbar du nåt? om inte vad skulle du vilja jobba med/utbilda dig till?

nu är jag ju mammaledig, och när jag inte är det längre så kommer jag fortsätta min konditorutbildning. jag har många saker som jag skulle vilja testa på förutom det, typ lära mig sy bättre (läs: lära mig sy och ha tålamod och kunskap att göra det bra), florist verkar sjukt värt, även trädgårdsmästare. jobba med expo vore också kul. men, konditor är grejen just nu.

vad ska du göra i sommar?

håller på att planera en resa med krister och tuva till köpenhamn. det kanske verkar taskigt att inte ta med alla barnen men tuva måste liksom hänga med och dom andra kommer att vara hos sina pappor då. 

lite tid kommer vi att spendera i linköping ute på landet hos barnens mormor och morfar. inga direkta jätteplaner, det får vänta till nästa sommar när tuva har blivit äldre. vi har ju ändå turen att bo i stockholm, här har man ju nära till värda saker för barnen typ grönan och junibacken och sånt utan att behöva åka speciellt långt.

och förhoppningsvis så ska jag hinna göra någonting för bara mig också.

har du alltid haft den här stilen eller gått igenom andra faser/stilar? "bildbevis"?

haha nej! om man tar typ från högstadiet då det typ börjar räknas så var jag först fjortis, sen tröttnade jag och "blev" punkare istället. men, det var ingen fas, det hängde kvar, jag bara utvecklande min musiksmak och stil lite varje år. började lyssna på hardcore, sen emo, sen screamo, sen postrock. lyssnade på indie, hängde på popklubb samtidigt som jag lyssnade på punk och hängde på punkspelningar. iallafall, musik har liksom satt lite standarden på min stil. 

önskar att jag hade ägt en digitalkamera under alla dom här åren, det har jag tyvärr inte, men några bilder finns det. från punkåren finns det många foton men inga inscannade, men tänk typ liten tjej med stort hår i alla möjliga färger, bäst tyckte jag om att ha håret chockrosa och så svarta kläder och lite nitar. Har inte så många helbilder på mig, så det blir mest frisyrer och färger.

har du många nära vänner?

det har jag inte, men dom jag har vet jag att jag kommer att ha hela livet. 

jag har aldrig haft många nära vänner, jag har haft många vänner och många som jag har hängt med varje dag. 

men för mig är en nära vän en sån som man inte behöver träffa jämt men när man ses igen så är allt som vanligt. lite som ens familj liksom.

som anna, henne har jag känt sen jag var 10år.

favoritfilmer? favoritband?

hej sjukt svåra fråga! mina favoriter varierar efter perioder i mitt liv men här är några:

filmer: wes anderson, typ alla hans filmer. gillar skräckfilm sjukt mycket också.

den här är också värd.

musik: håkan och efter way out west-spelningen så om möjligt ännu mer.

på spotify heter jag monovsstereo, där är det lite lättare att få koll på min musiksmak, den är ganska bred. anders säger att jag bara lyssnar på r'n'b, han menar egentligen hiphop, men vad vet han, han lyssnar ju bara på bröl.

jag minns när du och tvillingarnas pappa gjorde slut, och jag blev så varm i själen över att man kan göra slut och fortfarande vara vänner och fortfarande älska varandra, som du själv skrev. men nu har jag ju förstått att ni är allt annat än vänner och det är förmodligen en jättekänslig fråga att ställa, hur det blev så, så jag förstår om du hoppar över den. men jag frågar ändå. ha det så fint!

när jag och joel separerade så var det början på en lång ny tid för oss. i början försökte vi att vara vänner och det gick från och till. vi bråkade en hel del, men vi blev alltid sams. på våren var det rätt mycket, så vi gick till familjerådgivningen för att lära oss att samarbeta lättare. och det funkade, ett tag. under vår första sommar isär så hade vi inte så mycket kontakt förutom den sedvanliga hämta/lämna-kontakten. joel hade ju ett nytt förhållande, och att börja ett förhållande samtidigt som man avslutar ett annat är allt annat än lätt. 

förra vintern gjorde vi väl något tafatt försök att bli vänner, men det gick sådär. efter det har vi i princip ingen kontakt, eller den kontakten vi behöver ha i och med att vi har barn tillsammans.

det är klart att jag önskar att det hade varit annorlunda, inte att vi hade varit bästa vänner, men att vi hade haft en mer normal relation för love och arvid skull. någon gång kanske vi kommer dit, men just nu är det bara bäst att ha det såhär för att ge allt den tid som det aldrig fick. 

Hur kom du på alla dina barns namn? :) 

love och arvid var det joel som kom på. jag gillade inte alls arvid från början, jag tänkte bara på en i min gamla klass och ba OHNOES! sen när barnen föddes så kändes det bättre. då var han ju min arvid liksom, och ingen annan.

sigge kom jag på. jag har alltid tyckt att det har varit sjukt gulligt. jag funderade ett tag på att döpa honom till sixten, och bara kalla honom sigge men om han ändå ska kallas för sigge så kan han ju lika gärna heta det.

tuva kom krister på, jag hade typ inte ett enda tjejnamn. eller jo agnes, och det heter tuva i mellannamn nu. 

du verkar baka och laga mycket. vilka är dina favoriträtter? och vilka rätter äter du också oftast till vardags med barnen? 

love och arvids bästa maträtter är lasagne, quesadillas, hemmagjorda hamburgare och tacos. med andra ord, saker med mycket köttfärs och ost. sigge är vegetarian, hans bästa grej är lätt pasta. skulle han få välja så skulle han bara få äta pasta och keso. 

jag gillar att laga mat och jag försöker få barnen att testa nya grejer, gillar dom det inte så vet man det och gillar dom det så är det ju bara win. min bästa matblogg är blod, svett och svartpeppar, hittar massor inspiration där och så är den funny att läsa också, inte bara typ "häll riset i vattnet, koka upp".

just nu har jag ingen speciell favoriträtt, jag tappar typ aptiten så fort det blir lite varmt ute. jag äter dessutom sjukt mycket godis nu = dämpar hungern = sjukt smart.. 

men snart blir det ändring här hemma hoppas jag. ska i alla fall försöka, har ju nämligen beställt en bok som ska bli räddningen. 

Hur går det med konditorskol-drömmen? 
jag började men slutade. kommer att börja sen igen och då kommer jag inte att bli gravid mitt upp i allt.

Vad ska du göra imorgon?

imorgon ska jag hämta hem love och arvid och leka med dom! (leka = spela ds och så hejar dom på mig)

Vad gillar du Nick Cave?
en gång gjorde nick cave en låt om roses och blabla. den spelades jämt på musikkanalerna på den tiden då 1. jag hade fler kanaler än 1,2 och 4an samt 2. musikkanalerna fortfarande visade musikvideor. *heh gammal*

hur som helst så HATADE jag den låten och det var typ första gången jag kom i kontakt med nick cave så jag gav mig aldrig på att lyssna på nick cave. jag kanske borde ha gjort det, menatte, jag är långsint.

jag är mer pepp på nick drake (och det har jag superklasse att tacka för, heh gammal igen).

Vad gillar du Buffy, du gillar Buffy eller hur eller hur? 

klart jag gillar buffy. har för mig att det sändes en hel del när jag hade sjukt mycket mindre att göra på dagarna (läs: inga barn), först tyckte jag att det var lite lamt men efter ett par veckor så blev jag hooked. onda vampyrer och cool tjej som slåss mot dom = win!

jag har följt din blogg sen skunkdagbokstiden, tycker att du är en superhjälte!
jag undrar hur du förhåller dig till idén om att man ska ha det väldigt ordnat för sig innan man får barn. ekonomiskt, bostadsmässigt etc. jag längtar efter barn typ jämt men är rädd för att vi ska hamna på gatan, ungefär. några ord till pepp? eller är det helt enkelt bättre att vänta tills man har det mer ordnat för sig? med stockholms bostadssituation är det ju inte konstigt att genomsnittsförstföderskan här är typ 40. jag antar att min fråga kan sammanfattas: hur får du det att gå ihop? mvh vilse i pannkakan -86. 

den enda tryggheten som jag har haft sen jag blev mamma är att jag har ett förstahandskontrakt. 

jag pluggade när jag väntade love och arvid, och sen dess har jag väl varit mer eller mindre mammaledig. har haft ett par jobb och pluggat lite under dom här åren också, men jag har inte haft så himla mycket pengar. vi har klarat oss, men vi har inte haft pengar till typ utlandsresor och en massa fancy grejer. det har inte varit viktigt för mig heller, så det beror väl på vilken standard man vill ha.

jag tror inte att jag hade varit lyckligare om jag hade väntat, för egentligen tror jag inte att det finns någon "rätt tid" att skaffa barn. vill man ha barn så klarar man nog det sjukt bra. tycker man att en plattskärmstv är sjukt viktigt att ha så kanske man ska skaffa det istället för ett barn. vad vet jag, jag har aldrig haft det ordnat.

vart står du politiskt? Har feminism spelat någon roll när det kommer till uppfostran av dina barn? 

ett tag kallade jag mig för anarkist, ett tag utomparlamentarisk i helhet. i senaste valet röstade jag på fi. 

det har spelat väldigt stor roll. att man får leka med vad man vill och att man får ha på sig vilka färger man vill oavsett om man är kille eller tjej är väl typ där jag har börjat. att förklara feminism ingående för en som precis har fyllt fyra år känns inte så givande dock, jag är nöjd så länge dom förstår att alla har lika värde.

varför heter din blogg "Stay gold, ponyboy?" 

titeln är efter en get up kids låt som jag lyssnade på massor förr. eller ja, jag lyssnade helt enkelt mycket på get up kids överlag, men den låten är speciell för mig.

har du planer på fler tatueringar?

gud ja, det har mest inte blivit några nya på grund av pengabrist. och så får man ju inte tatuera sig när man är preggo, och det har jag ju varit en del under dom senaste åren. hur som helst, nästa gång jag tatuerar mig så blir det nog på benen.

och en skum fråga kanske men följt dig lite under en tid när du mådde dåligt..har du haft problem med depression, ätstörningar och sånt? 

nej ätstörningar har jag aldrig haft. jag har däremot haft en rätt kass självbild, och tyckt att jag har varit tjock trots att jag verkligen inte har varit det. det handlar ju mer om dåligt självförtroende än om ätstörningar dock.

deprimerad har jag varit, jag har ju ändå gått igenom rätt så mycket dom senaste åren, har väl haft någon form av personlig kris, någon inom vården hade nog ha kallat det så i alla fall. jag har varit deprimerad från och till tidigare också, men 2009 går nog till historien som det sämsta året trots att det hände fina saker då också.

Senaste bästa filmen?

Paper heart. 

Senaste bästa boken?
Norwegian wood av Haruki Murakami. 

Vart skulle du vilja resa om du fick välja valfritt land?
skulle vilja skriva något exotiskt land, typ tibet, men jag vill verkligen åka till usa. jag kan inte riktigt motivera det heller, det bara är så. ingen specifik stad, helst skulle jag vilja resa runt.

Var hittar du alla fantastiska kläder till dina barn?

det är typ en jätteblandning av ärvda kläder, kläder som jag har hittat på second hand och nytt.

love och arvid har blivit svåra att klä nu för det ska tyckas till om så himla mycket och jag är "inte cool" så jag får inte riktigt bestämma som jag vill längre, men dom har bra smak, så det känns ändå okej. lite tråkigt att vara så himla ocool bara.

jag gillar i alla fall mini rodini och affärer som uni.

vart köper DU alla dina snygga kläder?

på weekday och monki mest. köper en del på second hand till mig också, så blandar jag med lite h&m, lite internet och lite random butiker här och där. 

min stil just nu är svarta stora tröjor, cheap monday-jeans och låga vans. inte så mycket stil alltså, mest bara väldigt bekvämt. 

MIDSOMMAR

lever fortfarande. har spenderat midsommarhelgen ute på landet och det har varit så himla skönt. jag har lagt ner det här med att fira midsommar så en lugn helg med smultronplockande, grillande, promenader, pannkakstårta och barnhäng kändes helt perfekt.

SMÅ SAKER

skickade sms och avslutade med något så enkelt som "ha det bra!" då det slog mig att jag är lycklig nu, så pass lycklig att jag hoppas att andra också är det. alltså uppriktigt hoppas, inte bara på det sättet som man ska hoppas för att det är trevligt att vara artig och tycka att "ja, det är ju trevligt att det gick så bra för -random person-". för hur många gånger har man inte sagt så liksom, men egentligen inte alls menat det för att man själv är bitter. och det är okej att vara det också, bitter. kanske är jag bitter imorgon igen men idag är jag glad och lycklig.

för övrig så håller jag på med frågorna. om inte bilderna i inlägget skulle jävlas så himla mycket med mig och göra så att text försvinner osv så skulle jag redan ha varit klar. är ej teknisk och att skälla på min mac verkar inte heller funka :c

MEMORY LANE

för ett år sen (typ, egentligen inte riktigt) så satt jag på 172an mot rågsved. jag skulle hem till krister för första gången, och jag hade druckit öl eller kanske möjligtvis kir, eller kanske båda, ungefär så nervös var jag. en sak som jag inte tänkte på var att man blir rätt så kissnödig och att det tar en halvtimma att åka till rågsved från mig. det första jag fick göra när jag kom fram var att kissa i en buske, hann knappt säga hej. 

en gång läste jag i frida (så gammal är jag) att killar inte tycker att det är attraktivt med fulla tjejer, menatte, det gick ju ganska bra ändå. jag stannade hos honom hela helgen och eh, resten är väl så att säga historia. 

och vi delar för övrigt helg med victoria och daniel. bilden ovan är tagen från när dom gifte sig och hela stockholm var överfullt av fulla svennar som ville fira och ungefär lika många poliser som höll koll på dom fulla svennarna. vi passade mest på att låna deras lilla bil, så himla gulli! och kolla kristers fötter, dom är väldigt indiekära!

HÖRT IDAG PÅ H&M

5årig son till sin mamma: jag vill ha den här lila tröjan! (visar glatt upp en helt vanlig lila t-shirt)
mamman: har du blivit en tjej eller? (hånfull röst)

så.jävla.värdelöst.

SIGGE HAR FÅTT KAKA

är inte den ansvariga typen av mamma jämt, en sån som ba "socker är djävulens påhitt!" och "kottar är den bästa leksaken!". jag gillar ju också kakor. och tv-spel.

FRÅGA PÅ OM WHATEVER

jag fick en fråga om jag inte kan ha en frågestund.
och det kan jag väl såklart, dvs om det någon som är intresserad? i så fall, kör!

MUSIK

ibland orkar jag inte lyssna på musik, och det är så jävla jobbigt. när jag väntade tuva så blev jag superstressad av musik, helt konstig, eftersom jag i vanliga fall älskar musik. men, det har vänt. nu är jag den sanna musikfascisten som jag alltid har varit, till mina sambos stora glädje....

den senaste veckan har jag lyssnat mycket på:
Veronica Maggio – Välkommen in
Håkan Hellström – Way Out West 2010
Fleet Foxes – Mykonos
Robyn – Indestructible
Taken By Trees – Sweet Child O' Mine
Säkert – Dansa, fastän
Hanna Hirsch – Kanske, kanske
Villagers – Becoming A Jackal

det säger väldigt lite om min musiksmak. men lite mer än ingenting.
och igår satt jag och läste ljudvåg och hittade listener och blev helt förälskad.

ANG. DET BLEV MASSOR BARN BARA SÅDÄR

det här är ett svar på kommentarerna på mitt tidigare inlägg. jag tar det inte som ett påhopp, jag berättar gärna hur det var och hur det är. det var lite därför jag valde att skriva det tidigare inlägget också.

...........
så, när jag och joel skaffade love och arvid så planerade vi att skaffa barn för vi trodde att vi skulle leva med varandra för alltid, det var liksom det som var tanken. så blev det som det blev och efter ungefär 5 år så tog allt slut. det är såklart tråkigt att vi inte fick det att funka. punkt.

och så måste jag motvilligt ta den mörkare delen:
sigge hade nog, ledsamt nog, inte funnits till om jag hade upptäckt det tidigare. jag förnekade väl att jag var gravid, och i och med att min kropp inte visade några direkta gravvotecken så var det lätt att avfärda, hur hemskt det än låter. allt som egentligen var någonting som ingenting. jag ville inte bli mamma igen, men framför allt så ville jag inte ha barn med någon som jag inte älskade och som inte älskade mig. jag kommer inte riktigt ihåg den tiden. hela den sommaren gick så snabbt såhär i efterhand men jag minns att det kändes som evighetens sommar, och inte på något bra sätt.

MEN! efter den mörkare delen så kommer den ljusare delen: när jag fick sigge i min famn så var det han och jag. allting som jag hade känt oro och sorg inför tidigare bara släppte. han var min och jag var hans. det spelade ingen roll hur saker runt omkring såg ut (en del kanske ser det som egoistiskt av mig. att barn ska ha mammor och pappor annars är det fel. och att om man inte har det så, ska man vara ledsen hela tiden. sona för sitt brott, jag vet inte. det var iallafall precis dom som jag sket i att bry mig om). jag styrde upp det och idag är sigge typ världens gladaste och finaste unge. trots det så känns det, såhär i efterhand, väldigt jobbigt att tänka på att det kändes så jobbigt som det gjorde.

och så jag och krister då.
vi velade sjukt länge. jag ville inte ha fler barn, tre är okej men fyra kändes väldigt stort. och att börja om med allt igen kändes också väldigt stort. och så hade vi som sagt, nästan precis träffats. även om man älskar varandra så kan det ju kännas tryggt att ha ett par år bakom sig. men man får väl se det såhär att det hade jag och joel, och se hur bra det gick (tex så vi pratar med varandra när vi måste och annars mailar vi bara).

krister är trots allt finast med mina barn, och dom älskar honom. och han är finast med vårat barn. smälter till exempel varje gång jag hör honom sjunga sov du lilla videung för tuva när han inte vet att jag lyssnar. jag vet att vi kommer att bråka om saker, och att jag säkert kommer att känna en hel del känslor som inte är så jävla pepp, men att döma ut allt för att "det kanske går åt helvete" känns rätt så ovärt.


no regrets.

DET BLEV MASSOR BARN BARA SÅDÄR

alltså jag kan förstå att man tänker att jag är knäpp. först får jag två barn på samma gång, det kunde visserligen inte jag planera, men det känns så typiskt mig ändå. "varför göra det på det vanliga sättet när man kan slå på stort!" tänkte säkert mina äggstockar, eller nåt.

och sen tog det slut mellan mig och joel, och vad gör jag då? jag träffar anders och sigge kommer till världen. det tänker jag inte gå in på så mycket mer, alla som har läst vet typ. när sigge föds så är inte jag och anders tillsammans, in fact, anders börjar en skola på öland och under sigges första månader i livet så är jag mer eller mindre ensamstående. det var fan sjukt jobbigt, jag fattar inte riktigt hur jag orkade och det var nog tom en del som liksom väntade lite på att jag skulle faila.

förra sommaren så blev jag kär i krister, jag föll så jävla hårt faktiskt. men, till skillnad från att säga "nu är vi tillsammans hej å hå" efter en vecka så väntade jag. väntade trots att jag var kär och velade trots att jag var kär. det var någon gång i höstas som jag ändrade status från single till in a relationship på facebook, dvs nutidens sätt att göra en relation till en som är på riktigt. och vad händer, jo, vi får tuva tillsammans.

27 år och fyrabarnsmamma. som när folk ska tipsa en om saker om man bara har tex tuva med sig ut, och man ba "ehhe, jag har tre barn till som jag inte har lyckats ha ihjäl än trots att dom har vägrat vantar på vintern eller hängt och dinglat i babybjörnen* , men tack för omtanken"

* ett par damer var oroade för tuvas skull, tråkigt för henne att "vara sådär liten och bara hänga sådär". lite som att babybjörnen var vår alldeles egna uppfinning och djävulens redskap... eh.

MAN GILLAR ATT VARA MAMMA NÄR:

ens barn kissar i vattenkannan som står på balkongen när man lagar lunch i köket. barnet glatt berättar för sin bror att han har gjort detta när jag kommer in i vardagsrummet och jag, mamman till detta barn, går och kollar i vattenkannan, varpå jag finner att den är tom och frågar min son (vi kan kalla honom ove) vart kisset är och glatt säger han att han vattnade grannarnas parasoll med det.

som extra bonus gjorde han det en gång till när jag lagade middag *passar på*

MAN TROR ATT MAN VET PRECIS HUR DET ÄR

det här är jag idag. jag har inte tagit någon bild på mig själv på evigheter känns det som. det har bara inte känts så viktigt, och det är lite tråkigt, för även om det bara är bilder på mig så kommer jag oftast ihåg hur jag kände när jag tog bilden och vad som hände i min värld just då. 

så, här är jag. jag gillar inte att le på bild. och i och med att man inte gillar att le så ser man alltid svår ut. jag är inte alls svår, trots att många verkar tro det om mig i början. typ "där går hon och tror att hon är bättre än alla andra" men eh nej, det tror jag alltså inte. snarare tvärtom.

krister trodde att jag tyckte att jag var någon form av punkelit när vi träffades, alltså innan vi ens hade pratat med varandra, och kanske lite efter. i själva verket var jag JÄTTEfull när vi träffades första gången. då blir man nog automatiskt svår. och jag är rätt långt från att se på mig själv som någon slags elit. jävligt långt faktiskt.

andra gången vi sågs så sjöng jag för honom istället. tidigare på kvällen frågade jag honom om han gillade masshysteri, bara för att få lite koll på hur han var (för jag trodde att han var typ macho-hardcore och mest ville ligga med blonda tjejer med stora tuttar, eh liksom, så var det ju inte riktigt) och när han sa ja så sa jag att han bara sa så för att han ville hångla med mig. kan tillägga att även den gången var det en del alkohol med i bilden. men han la till mig på facebook efter den kvällen iallafall, så lite gullig måste jag ju ha varit.

man har ju liksom olika sätt att se på människor, och det är alltid innan man har lärt känna dom. jag vill tänka att jag inte dömer någon men lets face it, jag dömer alla. inte för alltid alltså, det är bara första intrycket och sen visar det sig att det man har trott oftast typ 99% av gångerna visar sig vara helt fel. tråkigt att man vet så mycket bättre egentligen men så tänker man ändå som man alltid har gjort.