lördag, juni 11, 2011

ANG. DET BLEV MASSOR BARN BARA SÅDÄR

det här är ett svar på kommentarerna på mitt tidigare inlägg. jag tar det inte som ett påhopp, jag berättar gärna hur det var och hur det är. det var lite därför jag valde att skriva det tidigare inlägget också.

...........
så, när jag och joel skaffade love och arvid så planerade vi att skaffa barn för vi trodde att vi skulle leva med varandra för alltid, det var liksom det som var tanken. så blev det som det blev och efter ungefär 5 år så tog allt slut. det är såklart tråkigt att vi inte fick det att funka. punkt.

och så måste jag motvilligt ta den mörkare delen:
sigge hade nog, ledsamt nog, inte funnits till om jag hade upptäckt det tidigare. jag förnekade väl att jag var gravid, och i och med att min kropp inte visade några direkta gravvotecken så var det lätt att avfärda, hur hemskt det än låter. allt som egentligen var någonting som ingenting. jag ville inte bli mamma igen, men framför allt så ville jag inte ha barn med någon som jag inte älskade och som inte älskade mig. jag kommer inte riktigt ihåg den tiden. hela den sommaren gick så snabbt såhär i efterhand men jag minns att det kändes som evighetens sommar, och inte på något bra sätt.

MEN! efter den mörkare delen så kommer den ljusare delen: när jag fick sigge i min famn så var det han och jag. allting som jag hade känt oro och sorg inför tidigare bara släppte. han var min och jag var hans. det spelade ingen roll hur saker runt omkring såg ut (en del kanske ser det som egoistiskt av mig. att barn ska ha mammor och pappor annars är det fel. och att om man inte har det så, ska man vara ledsen hela tiden. sona för sitt brott, jag vet inte. det var iallafall precis dom som jag sket i att bry mig om). jag styrde upp det och idag är sigge typ världens gladaste och finaste unge. trots det så känns det, såhär i efterhand, väldigt jobbigt att tänka på att det kändes så jobbigt som det gjorde.

och så jag och krister då.
vi velade sjukt länge. jag ville inte ha fler barn, tre är okej men fyra kändes väldigt stort. och att börja om med allt igen kändes också väldigt stort. och så hade vi som sagt, nästan precis träffats. även om man älskar varandra så kan det ju kännas tryggt att ha ett par år bakom sig. men man får väl se det såhär att det hade jag och joel, och se hur bra det gick (tex så vi pratar med varandra när vi måste och annars mailar vi bara).

krister är trots allt finast med mina barn, och dom älskar honom. och han är finast med vårat barn. smälter till exempel varje gång jag hör honom sjunga sov du lilla videung för tuva när han inte vet att jag lyssnar. jag vet att vi kommer att bråka om saker, och att jag säkert kommer att känna en hel del känslor som inte är så jävla pepp, men att döma ut allt för att "det kanske går åt helvete" känns rätt så ovärt.


no regrets.

9 kommentarer:

Slowmotion. sa...

No regrets! Bra du, du verkar så himla bra och klara av situationen så fint. Verkar pussligt och ibland lite trassligt, skönt att ha Krister som verkar så bra. Supermamman!

julie sa...

heja dig! du är grym!

malin sa...

jag hittade dig på bilddagboken när dina tvillingar var pyttebebisar och har följt dig (eh, låter stalkigt) sen dess. aldrig tyckt något annat än att du är en jädra bra förebild! du klarar allt du tar dig an. :)

Anonym sa...

All kärlek till dig!

Anonym sa...

Du verkar vara en fantastisk mamma och jag själv blir inspirerad att skaffa mig en stor familj!

Anna sa...

Tycker också att du är en förebild och verkar hantera livet så hur bra som helst! Du ska vara stolt!

Ellen sa...

Du är bra!

swooey sa...

Kan bara hålla med! Jag råkade hitta den här bloggen när jag googlade på coconut records. Sen dess är jag fast. En dag såg jag tvillingarna och dig på tbanan men vågade inte säga ngt. Och ja man känner sig nästan som en stalker när man följer en blogg och inte känner personen. Hursomhelst så tycker jag du är grym. Intressant läsning. Kul att du uppdaterar lite oftare.

Nikki sa...

Som jag sagt förr, du verkar vara en grym mamma (och inte bara mamma, utan en härlig person helt enkelt).. och jag är lite avundsjuk på alla barn. har "bara" två själv. (: