Sju-hu-hu-huk

Ni vet, ibland känner man sig oövervinnerlig och så kanske man tänker "Värst vad alla är sjuka, själv har jag inte varit sjuk på.... minns inte ens! Hehe, nice!" och så dagen efter så känner man hur halsen börjar svullna upp och man börjar producera grönt snor. Ungefär där är jag nu. Så snälla kropp, låt mig bara vara lite snorig för jag har liksom massor saker att göra den här helgen. 

Vill inte missa Sci-Fi mässan i helgen. Eller Konstfacks Julmarknad. Och så skulle jag ju hitta en vinterjacka som går att knäppa.

Gå aldrig omkring och var självgod, karma sucks.

Tacksam

Idag fick jag ett paket på posten från Elina, ett överraskningspaket. Så himla omtänksamt! 

Jag är så glad att vi lärde känna varandra en gång i tiden. Det första jag tänkte på när vi sågs var nog att Elina pratade sjukt mycket stockholmska. Det var fint tyckte jag, och lite roligt på ett gulligt sätt.  

Jag gillade Elina direkt, hon var liksom glad och öppen och typ mycket som jag. Det kändes liksom okomplicerat, som att vi hade känt varandra länge.

Nu bor Elina i Göteborg och vi ses inte så ofta men det känns alltid lika bra när vi väl gör det. Blir alltid alldeles fnittrig. Så tack Elina, för att du är så himla bra! Du är klok som en bok och vacker som en dag! Mvh/tjejcrush.

"Är inte feminist men..."

Förstår ej kvinnor som säger: "Jag är inte feminist men *bifogar valfri kvinnofråga och säger något positivt om den*". Varför inte bara säga att man är feminist och typ göra sig själv och alla andra en tjänst istället för att motarbeta?

En annan sak som får mig att vilja banka huvudet i väggen är när folk som inte är feminister får utrymme att uttala sig om feminism. Älskar tex den här vanliga "Jag vill ju uppenbarligen bara att det ska vara lika för alla, oavsett kön. Feminister vill bara få en massa rättigheter men vill inte betala för sin egen mat när man är ute på dejt eller göra värnplikt."

Man lär sig aldrig osv.

Det här med att jag överväger lugg igen fast jag VET att det aldrig har slutat bra, att jag alltid har ogillat det och ångrat mig massor samt att jag nu har sparat min gamla lugg så att den nästan är jämnlång med mitt övriga hår. ÄNDÅ så kan jag inte bara släppa det och tänker att det kanske är fint nu. Varför skulle det vara fint nu för??? Ska låsa in alla saxar och svälja nyckeln.

Ps. Känner även för att färga håret rosa, kanske blått. Är det här en 30årskris som jag går igenom? Börjar man med sånt vid 28? Känner mig inte krisig, men å andra sidan har jag tittat ganska mycket på skinnjackor den senaste tiden...

Oh the irony.

"Ååh nej, jag röstar på ett rasistparti där topparna visar sig vara rasister!"
Tänker verkligen någon som röstar på SD så nu? Liksom, är det här någon slags nyhet för dom? Typ "Naae, men asså jag röstar bara på SD för att jag tycker att Sverige har fått lite väl många invandrare nu. Och du vet, islam och sånt... Man vill ju liksom ha alla svenska traditioner kvar, du vet som julafton, midsommar, fornminnen och att slå folk med järnrör. Eh, stryk det sista förresten."

Amma din docka

Alltså... är det bara jag som tycker att det här är väldigt creepy?
Jag tycker inte att det är fel att amma och jag tycker inte att det är något som man bör dölja. Jag förstår bara inte meningen med att man ska behöva lära sig att amma ett barn när man fortfarande är ett själv.

Åh Nanna!

Jag rekommenderar varmt det här som kvällsläsning: Hur man botar en feminist.

Bortlängtan

Saknar sommaren. Och det är inte ens så att den här sommaren var speciellt bra eller så, bara känslan av  lite värme och typ som att slippa klä på barnen ca 500 lager kläder, overaller, vantar, mössor, vinterskor. Blir trött av bara tanken.

Och idag har jag längtat bort från Stockholm (gräset är alltid grönare osv). Men så hittade jag den här bilden, och kom ihåg hur fint det är här ändå - på sätt och vis. Känner mig bara lite ensam ibland. Alla bor ju i Malmö, och Malmö känns som på andra sidan jorden ibland. Bara andra sidan av Stockholm brukar kännas långt borta liksom.

Fars dag

Den här björnen fick Krister av mig idag. Det är en Fars dag-present men eftersom jag är sämst på att gå och hålla på överraskningar och hemligheter så jag var tvungen att ge den till honom idag. Den är från Society6 som har massor fina affischer.

"Du vill ju bara vara vild Tuva!" sa hennes storebror till henne, och jag hoppas att det är precis det hon är hela livet. 

Småbarnsåren

Det här med att man inte alltid kommer att vara småbarnsförälder känns så sjukt avlägset trots att Love och Arvid redan är fem och lämnade den perioden för ganska längesen. Den där som pågår mellan 0-3år. När dom liksom inte kan saker som att hjälpa till med grejer.

Just nu tänker jag att det alltid kommer att vara såhär; byta blöjor, värma välling, passa upp, bära osv i all evighet. Det finns inget slut i mitt huvud, men i verkligheten så är det ju inte för alltid.
Sen blir dom stora, större, och börjar bära bort tallriken från bordet och säga saker som är både gulliga och mindre gulliga. Dom kan gå upp utan att nödvändigtvis väcka en och roa sig själva, liksom bjuda på sovmorgon, bara sådär!

När alla är över tre, så kommer jag att gå och sakna allt det här. Jag känner det så himla mycket redan nu. När dom säger typ "Men mamma, jag kan faktiskt göra det där själv!" och man ba "Jahopp, jag...eh...står väl bara här då...".

Ett och ett halvt år, bara sådär!

Sånt är livet

Man skulle kunna säga att jag är i en ganska stor svacka nu. Det märks för att mitt humör går upp och ner hela tiden, jag börjar gråta över ingenting och jag får kämpa med att hålla tillbaka gråten när jag gör vardagliga saker, typ handlar. Jag är arg, ledsen, glad. Känner att saker ordnar sig ena sekunden för att senare känna att allting går under precis nu. Jag har börjat stamma. Jag är aldrig riktigt utvilad.
Jag tänker att jag kan konsumera mig till lycka; köpa nya kläder, klippa mig, och kanske gå ner lite i vikt. Samtidigt så vet jag att det är så sjukt dumt för det skulle inte hjälpa mer än kanske i fem minuter. Jag är ju fortfarande samma person, med samma liv, med samma vardag. Det sitter ju i mig, inte på mig.

Önskelista: Sömn, tid tillsammans, tid för mig själv, tid för barn, ork. Någonting utöver det vanliga.

Tröttsam vardag

"Nej det är ju klart att du inte vill leka med den där bollen. Den har ju fjollfärg!" sa mamman till sitt ettåriga barn som bara tittade på rosa bollen när den rullade förbi honom på golvet.
Och det var säkert PRECIS det som han tänkte: "Ja man får passa sig för att röra rosa bollar, man vill ju inte smittas med bög!"

Från och med er

I kväll, snart fem och ett halvt år efter att Arvid kom ut till mig, låg han och lyssnade på Harry Potter samtidigt som han hade sin arm runt min hals och klappade mig i håret. Och Love låg bredvid sin bonuspappa och var så trött att det sista han pratade om var att han var ledsen för att han inte fick göra snöbollar samt oroade sig lite för att vi kanske skulle glömma bort hans veckopeng.

Från att ha bott i min mage till att bli alldeles fantastiska små människor.