Man skulle kunna säga att jag är i en ganska stor svacka nu. Det märks för att mitt humör går upp och ner hela tiden, jag börjar gråta över ingenting och jag får kämpa med att hålla tillbaka gråten när jag gör vardagliga saker, typ handlar. Jag är arg, ledsen, glad. Känner att saker ordnar sig ena sekunden för att senare känna att allting går under precis nu. Jag har börjat stamma. Jag är aldrig riktigt utvilad.
Jag tänker att jag kan konsumera mig till lycka; köpa nya kläder, klippa mig, och kanske gå ner lite i vikt. Samtidigt så vet jag att det är så sjukt dumt för det skulle inte hjälpa mer än kanske i fem minuter. Jag är ju fortfarande samma person, med samma liv, med samma vardag. Det sitter ju i mig, inte på mig.
Önskelista: Sömn, tid tillsammans, tid för mig själv, tid för barn, ork. Någonting utöver det vanliga.
5 kommentarer:
Hoppas det löser sig på det bästa sätt. Men, har du läst Happy Happy?
Jag måste nästan alltid ha någonting att se fram emot för att slippa dom där gråzonerna där jag känner att vardagen bara segar sig fram och ingenting känns riktigt roligt eller bra. Det behöver inte vara stora saker alltså, mer det som du skrev... att se fram emot en middag ute, en sovmorgon, ett kalas, en uppdatering av hemmet, en påkostad middag - någonting litet som ändå inte hör till vardagen varendaste dag, det får mig att orka med allt som annars skulle bli så fasligt motigt i längden.
det är november. det regnar. allt runt omkring vissnar lite grann, och vet du- då är det inte så konstigt att en också vissnar! ta en dag i taget. skratta när du måste, gråt när du måste. och snart snart känns det bättre.
Jag vet, det började precis i samband med vintertiden. Jag vet ju att det är mörkret, det är samma sak varje år, bara lite mer påtagligt i år.
Jag måste också ha saker att se fram emot för att orka. Nu senast så blev det inställt och det är väl lite det som spökar. Då blir det en besvikelse istället, och så känns det som att man ALDRIG gör någonting.
Nej den har jag inte läst men jag kanske borde?
Skicka en kommentar