jag ville ju visa världen men det finns ingen tid för det. det skulle bli prag, det skulle bli sverige på ett tåg. men jag nöjer mig med att vara en lillsked för det är inte fel.
jag ligger och drömmer om frukost, amerikanska pannkakor med lönnsirap och milkshake. och dom omtjatade solmogna jordgubbarna. nypressad apelsinjos. värme och någon att dela det med. jag saknar min bästis/mina bästisar. för att ha sånna, det blir man aldrig för gammal för. och vi vet vart vi har varandra alltid.
(och joel, nu äter jag upp brownien, jag köper en ny färsk till dig sen. den där andra kommer att dö av ensamhet i kylen annars din kakplågare!)
och p.s. hade du stannat kvar, ja du ja, så hade vi ätit veglasagne på string innan västerås. men vi tar det nästa gång. vi ses ikväll. då bjuds det på dans!
lördag, februari 28, 2009
onsdag, februari 25, 2009
IF LIFE GIVES YOU LEMONS YOU PAINT THAT SHIT GOLD
och idag bestämde jag mig för att resa mig från marken och komma tillbaka till livet igen.
EFTERSOM JAG SAKNAR EGNA ORD
Get a taste in my mouth as desperation takes hold
Is it something so good just cant function no more?
When love, love will tear us apart again
Is it something so good just cant function no more?
When love, love will tear us apart again
EH HIPP HIPP HURRA!
ja men verkligen fredrik reinfeldt, jag tror nog att victoria och daniels kommande giftemål kommer att ge mig glädje nu när det här kompakta mörkret omsluter mig. men verkligen, jag känner mig redan lite lyckligare!
tisdag, februari 24, 2009
JOEL
idag grät jag.
jag gick in på min egen bilddagbok och kollade igenom alla bilder från januari 2007 fram tills lite efter att love och arvid föddes. liksom, jag och joel var så lyckliga. och nu känns det så konstigt att det mesta är utbytt mot bitterhet mot varandra. för vi hade det så fint, hade planerat så mycket. och nu är ingenting alls som det skulle ha varit. jag har inte skrivit så mycket om det där, jag vet inte, jag hittar inga ord inför hur jag känner. ibland känns det bara tomt.
jag gick in på min egen bilddagbok och kollade igenom alla bilder från januari 2007 fram tills lite efter att love och arvid föddes. liksom, jag och joel var så lyckliga. och nu känns det så konstigt att det mesta är utbytt mot bitterhet mot varandra. för vi hade det så fint, hade planerat så mycket. och nu är ingenting alls som det skulle ha varit. jag har inte skrivit så mycket om det där, jag vet inte, jag hittar inga ord inför hur jag känner. ibland känns det bara tomt.
OBAMAS ELF
för att den är lite cute, jag gillar elfar. för att jag tänkte på orginallåten och hånade mig själv.
nu äter jag godis i sängen, det är dagens frukost, och saknar barnen som är med joel. vi har ju hängt med varandra i nästan 10 dagar, alltså jag och barnen. det är tyst, väldigt tyst. jag roar mig med att söka jobb och snart ska jag läsa lite också. sen ska jag till banken och efter det ska jag boka lite tider. jag känner att det kan bli en produktiv dag så småningom.
lördag, februari 21, 2009
BOT OCH BÄTTRING
hahaha samma samma varje dag!
'jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger, sorg o skam. dom kanske krossar mig en dag men till dess var det jag som vann.'
sitter här och faktiskt fnittrar utan att egentligen ens veta vad det är som känns så himla roligt. kanske för att allt är så fucked, kanske vänder allt bara och man blir tokig istället. skrattar och kastar katter!
haha jag kanske skrattar istället för att gråta men vad gör det, det känns så sjukt mycket bättre. ärligt talat så borde jag klara mig bättre på egen hand och fan alltså, jag vill typ ställa mig på ett tak och skrika JAG VILL KNAAARKA!* och tro att det blir bättre. och det blir bättre vafan! upp och ner hela tiden, pendlar hit och dit men nu är tanken på att du vet att jag vet så himla fin! inte för att du tänker på det utan för att jag inte svarar och det blir egentligen lättare för dig men det blir lättare för mig också. för jag äger lite vett, jag är inte den som duger när andra är frånvarande. och gud vad jag skulle ljuga om jag sa att allt var över nu, jag kommer antagligen ligga och ångestkrama min kudde och tänka på allt om och om igen. men att jag kan le och tänka på det, tänka på hur allt blev och på den blivande sommaren som vi planerade ihop som inte kommer att bli av, le ändå, och tänka på allt annat fint jag kommer att kunna göra istället. ensam, stark och helt underbar. (haha, jag vet, det bor en 40årig singelmamma i mig som vill ut då och då)
*nej, jag vill inte knarka, bara känslan av att skrika rakt ut om ingenting som spelar någon roll alls.
'jag ser tillbaks på mörka moln som heter ånger, sorg o skam. dom kanske krossar mig en dag men till dess var det jag som vann.'
sitter här och faktiskt fnittrar utan att egentligen ens veta vad det är som känns så himla roligt. kanske för att allt är så fucked, kanske vänder allt bara och man blir tokig istället. skrattar och kastar katter!
haha jag kanske skrattar istället för att gråta men vad gör det, det känns så sjukt mycket bättre. ärligt talat så borde jag klara mig bättre på egen hand och fan alltså, jag vill typ ställa mig på ett tak och skrika JAG VILL KNAAARKA!* och tro att det blir bättre. och det blir bättre vafan! upp och ner hela tiden, pendlar hit och dit men nu är tanken på att du vet att jag vet så himla fin! inte för att du tänker på det utan för att jag inte svarar och det blir egentligen lättare för dig men det blir lättare för mig också. för jag äger lite vett, jag är inte den som duger när andra är frånvarande. och gud vad jag skulle ljuga om jag sa att allt var över nu, jag kommer antagligen ligga och ångestkrama min kudde och tänka på allt om och om igen. men att jag kan le och tänka på det, tänka på hur allt blev och på den blivande sommaren som vi planerade ihop som inte kommer att bli av, le ändå, och tänka på allt annat fint jag kommer att kunna göra istället. ensam, stark och helt underbar. (haha, jag vet, det bor en 40årig singelmamma i mig som vill ut då och då)
*nej, jag vill inte knarka, bara känslan av att skrika rakt ut om ingenting som spelar någon roll alls.
DRA NER MIG MED TIDEN
jag saknar ord nu. jag känner men det känns lite, jag kan inte sätta fingret på det. jag vet, jag vet ju så jävla väl. vaknade 5 gånger i natt. 2 gånger av barnen, 3 gånger av mardrömmar. kollade på klockan, blundade hårt, ville bara somna om. ingenting, absolut ingenting. och jag vet vad tystnaden innebär den här gången. du är inte ensam längre.
när det börjar kännas, när det kommer innanför huden.
när det börjar kännas, när det kommer innanför huden.
fredag, februari 20, 2009
IM DAMNED TO FEEL THE WAY I DO
vissa dagar, ja gud vet vad som pågår i mitt huvud då. text, text, text.
MAGISKT, MEN TRAGISKT
behöver lite kärlek från fel sort, och sympatier från fel håll. inget är logiskt, inget är romantiskt och det är så tragiskt så jag springer tillbaks till dig.
torsdag, februari 19, 2009
ANNA, SANDRA, JAG KOMMER HEM!
och jag orkar inte skriva så mycket om anders längre. dels pratar vi såklart igen, det var inte så otippat, jag känner mig själv, och dels finns det inte så mycket att säga. saker är precis som förut men mer "vänskapliga". jag blir nog bra snart igen, sådär läker ihop och slutar vara så himla viljelös. jag hatar verkligen det hos mig själv. men ibland, ibland får jag bara nog, unnar mig en weekend i någon svensk stad med goda vänner och kommer tillbaka med livsglädje igen. ja, vafan, det var ju så jag träffade anders. egentligen lite ironiskt. nästa gång väljer jag malmö, tydligen så ska man bli glad där. och det vet jag att jag kommer att bli, jag har dom bästa vännerna där!
och what happens in malmö stays in malmö.
och what happens in malmö stays in malmö.
LOVE OCH ARVID
ni kallar mig mamma och mami. ni gillar nästan allt jag gör. ni somnar i min famn. ni blir glada när vi busar. ni håller mig i handen. ni pratar om saker jag inte förstår men tycker ändå att allt är roligt. ni ger mig pussar och kramar. ni är spaghettibarn. ni blir arga ibland. ni blir ledsna ibland. ni gillar korv, apelsiner och bananer nästan lika mycket som ni gillar mig. ni kan konsten att tjura er igenom en hel påklädnad. ni gör allt precis som ni gör det och jag älskar er alltid. alltid!
onsdag, februari 18, 2009
LANTLIVET 1.0
ja jag har då ingenting på hjärtat alls.
jag är mitt ute i skogen (då snackar vi mitt ute i urskogen, vi snackar grusväg och vi snackar en kilometer till närmsta grannen), har inte varit inne i stan bland folk på snart 5 dagar. jag klär mig i tallkvistar och jag har knutit egna skor av hö, ungefär så illa känns det ibland. man blir nästan lite stressad av lugnet. men det är liksom helt okej, att bara få stänga av såhär. det var nog precis det här jag behövde. jag känner mig bättre.
(och om någon stackare vem än det nu skulle vara inte förstod att jag överdrev min klädsel så kan jag glatt meddela att så var fallet och även lite mindre glatt meddela att jag lånade en sjal som hängde i hallen som tydligen brukade användas som ett skydd mellan min lillasysters hästs rygg och sadeln och att den antagligen inte har blivit tvättad sen dess. det resulterade i att mitt ansikte drabbades av en allergisk reaktion och svullnade upp och jag fick "friska röda kinder". lantlivslol på mig.)
jag är mitt ute i skogen (då snackar vi mitt ute i urskogen, vi snackar grusväg och vi snackar en kilometer till närmsta grannen), har inte varit inne i stan bland folk på snart 5 dagar. jag klär mig i tallkvistar och jag har knutit egna skor av hö, ungefär så illa känns det ibland. man blir nästan lite stressad av lugnet. men det är liksom helt okej, att bara få stänga av såhär. det var nog precis det här jag behövde. jag känner mig bättre.
(och om någon stackare vem än det nu skulle vara inte förstod att jag överdrev min klädsel så kan jag glatt meddela att så var fallet och även lite mindre glatt meddela att jag lånade en sjal som hängde i hallen som tydligen brukade användas som ett skydd mellan min lillasysters hästs rygg och sadeln och att den antagligen inte har blivit tvättad sen dess. det resulterade i att mitt ansikte drabbades av en allergisk reaktion och svullnade upp och jag fick "friska röda kinder". lantlivslol på mig.)
fredag, februari 13, 2009
SÄLLAN BLIR DET SOM MAN TROR
imorgon åker jag och barnen till linköping. jag är alltid lite nervös innan, kommer dom att sova, kommer dom att bli övertrötta, kommer dom att bajsa, dvs det värsta av allt. det är inte helt lätt att resa med love och arvid. dom gillar att leka, dom gillar att klättra, dom gillar att springa åt varsitt håll. det är mycket dom gillar att göra och att sitta still hör inte till dom bästa grejerna. hittills har det gått bra men man vet liksom aldrig.
och annars, allt där här med den olyckliga kärleken. det känns bättre idag. vi kanske ses den 28:e på spelningen och det känns inte konstigt. den värsta bitterheten har liksom släppt. nu är det bara att besegra kärlekskänslorna som fortfarande sitter kvar. jag vet ju att det inte kommer att bli vi igen, nu måste jag bara ruska tag i mig själv och inse det på riktigt. och att det faktiskt är okej att sakna honom. inte försöka blockera det. för när vi var tillsammans var vi ju vänner också. ja gud ja, tusen tankar, ingen inspiration att få ut dom ur mig ner i skrift.
och annars, allt där här med den olyckliga kärleken. det känns bättre idag. vi kanske ses den 28:e på spelningen och det känns inte konstigt. den värsta bitterheten har liksom släppt. nu är det bara att besegra kärlekskänslorna som fortfarande sitter kvar. jag vet ju att det inte kommer att bli vi igen, nu måste jag bara ruska tag i mig själv och inse det på riktigt. och att det faktiskt är okej att sakna honom. inte försöka blockera det. för när vi var tillsammans var vi ju vänner också. ja gud ja, tusen tankar, ingen inspiration att få ut dom ur mig ner i skrift.
onsdag, februari 11, 2009
BARN-ÅRSKRÖNIKA SÅHÄR LITE SENT
JANUARI: allt skulle in i munnen, även brorsan. nu börjades det även klättras på allt för fullt!
FEBRUARI: arvid och love hade sin första feber.
MARS: vildare och vildare. vi var på utflykt i linköping och det var mycket spännande snö!
APRIL: det blev varmare ute och killarna började vilja gå men med lite hjälp av oss då.
MAJ: love och arvid fyller 1 år! firas med värsta kalaset och hela tjocka släkten. börjar gå själva!
JUNI: är på akuten för första gången. hängde i linköping en del och sen ville dom visst dricka folköl.
JULI: arvid visar brorsan vem som är bossen. flyger för första gången. är i östersund och i göteborg. väldigt varmt och dagliga bad i baljan på balkongen.
AUGUSTI: får ett eget rum att dela. hänger med pappa när mamma jobbar.
SEPTEMBER: börjar på dagis på riktigt. kelar i soffan.
OKTOBER: börjar gilla att klä på och av sig. pratar för fullt men väldigt obegripligt.
NOVEMBER: blir magsjuka för första gången.
DECEMBER: gillar att dansa och att äta pepparkakor. älskar att bada och att bygga höga torn.
JA JAG SAKNAR DIG
jag vet inte vad jag ska skriva idag alls. mitt humör går upp och ner hela tiden, mest håller det sig nere så fort jag får två sekunder över till att tänka. jag har inget val antar jag, det måste bli såhär, allt läker med tiden.
jag är så nära hela tiden att höra av mig. hela jävla tiden. för jag saknar dig. och jag försöker såklart fundera ut om det är samma grej för dig men jag kommer ju hela tiden fram till att det ju inte är det, mina sms och samtal är utbytta mot andra nu. och jag hatar det för jag vill att du ska sakna mig. och det är så lamt men det vill jag.
(jag önskar att jag inte vore svag, inte det minsta svag, inte svag alls. jag vill släppa det här nu, alla tankar, alla känslor, allting. nu och jämt. men det gör jag inte, jag ältar. uppenbarligen.)
jag är så nära hela tiden att höra av mig. hela jävla tiden. för jag saknar dig. och jag försöker såklart fundera ut om det är samma grej för dig men jag kommer ju hela tiden fram till att det ju inte är det, mina sms och samtal är utbytta mot andra nu. och jag hatar det för jag vill att du ska sakna mig. och det är så lamt men det vill jag.
(jag önskar att jag inte vore svag, inte det minsta svag, inte svag alls. jag vill släppa det här nu, alla tankar, alla känslor, allting. nu och jämt. men det gör jag inte, jag ältar. uppenbarligen.)
måndag, februari 09, 2009
FÖR MAN KOMMER ALLTID FÖRBI
det är varmt, jag har ont i huvudet, jag måste städa köket. jag är hungrig och skulle kunna döda för lite halloumi men det blir nog typ en macka - "lyxigt".
jag höll på att faila inatt, jag tänkte, det kanske inte är så farligt ändå, jag kanske kan stå ut med att det blev som det blev. sen slog jag bort dom tankarna helt och sa åt mig själv att skärpa mig. det känns lite som att kicka ett beroende, att känna hur det kliar ända ut i fingertopparna, man kommer på sig själv att nästan ge med sig men än så länge har jag hållit upp, hållit mig borta. score, en dag. men en dag är en dag och sen blir det flera dagar, en vecka, flera veckor. förhoppningsvis.
sen kommer våren, allt blir bättre på våren eller.
jag höll på att faila inatt, jag tänkte, det kanske inte är så farligt ändå, jag kanske kan stå ut med att det blev som det blev. sen slog jag bort dom tankarna helt och sa åt mig själv att skärpa mig. det känns lite som att kicka ett beroende, att känna hur det kliar ända ut i fingertopparna, man kommer på sig själv att nästan ge med sig men än så länge har jag hållit upp, hållit mig borta. score, en dag. men en dag är en dag och sen blir det flera dagar, en vecka, flera veckor. förhoppningsvis.
sen kommer våren, allt blir bättre på våren eller.
SOM ATT GÖRA SLUT IGEN OCH IGEN OCH IGEN
idag bröt jag kontakten, nu får det fan i mig vara N-O-G!
det kommer att bli en plågsam lång tyst vecka men med ett bra slut då jag ska till linköping, till mina föräldrar, med barnen. och min lillasyster är där också, nästan en hel vecka!
fram tills dess så kommer det att kännas, jag kommer få dras med den här jävla ångesten. för egentligen, egentligen så vill jag ju bara ligga där i sängen brevid honom och prata om ingenting men ändå känna den där känslan. och jag är inte tjejen som behöver ha en kille för att känna mig hel, verkligen inte, men nu i början gör det ont likt förbannat.
och den känslan som jag vill ha är den känslan som jag måste få bort nu. för vi kan prata och sen sägs det bara jävligt klantiga saker, typ "jag är ledsen för att det blev såhär yadiyadiyada" och "jag vill vara tillsammans med henne men det känns som att man måste ha en liten vänteperiod eller?" eller den gamla klassikern "jag är förvirrad och ledsen för att det är såhär". och då känner jag, vafan har du att vara ledsen för URSÄKTA! men for real!
så nu orkar jag inte längre, jag menar, vi kanske ses, det gör vi säkert. men vi är inte vänner, det funkar inte. och jag önskar att vi kunde vara det och det kanske vi kan någon gång när jag har kommit över dig, vi är ju rätt lika trots allt. men nu är det såhär och så är det med det, sluta lek med mina känslor bara för att du kan. jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, en mental påminnelse, jag är bättre än så.
det kommer att bli en plågsam lång tyst vecka men med ett bra slut då jag ska till linköping, till mina föräldrar, med barnen. och min lillasyster är där också, nästan en hel vecka!
fram tills dess så kommer det att kännas, jag kommer få dras med den här jävla ångesten. för egentligen, egentligen så vill jag ju bara ligga där i sängen brevid honom och prata om ingenting men ändå känna den där känslan. och jag är inte tjejen som behöver ha en kille för att känna mig hel, verkligen inte, men nu i början gör det ont likt förbannat.
och den känslan som jag vill ha är den känslan som jag måste få bort nu. för vi kan prata och sen sägs det bara jävligt klantiga saker, typ "jag är ledsen för att det blev såhär yadiyadiyada" och "jag vill vara tillsammans med henne men det känns som att man måste ha en liten vänteperiod eller?" eller den gamla klassikern "jag är förvirrad och ledsen för att det är såhär". och då känner jag, vafan har du att vara ledsen för URSÄKTA! men for real!
så nu orkar jag inte längre, jag menar, vi kanske ses, det gör vi säkert. men vi är inte vänner, det funkar inte. och jag önskar att vi kunde vara det och det kanske vi kan någon gång när jag har kommit över dig, vi är ju rätt lika trots allt. men nu är det såhär och så är det med det, sluta lek med mina känslor bara för att du kan. jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, en mental påminnelse, jag är bättre än så.
söndag, februari 08, 2009
UTFLYKT: VÄSTERÅS
igår hamnade jag i västerås. det som skulle ha varit en nykter barnfri hemmakväll blev något av ett mayhem. det var trevligt sällskap, bra musik, kir ubåt, ölflaskor lika stora som mig, saffets och nästan lite tjejbråk. dom gillar mig, tjejerna. det är så att dom alltid vet saker om mig bara genom att titta på mig, alltid lika spännande. och jag trillade också men det skyller jag på snön faktiskt, sjukt mycket snö. hursomhelst är mina knän ledsna idag, det kände jag förut när jag hetssprang typ 500 meter minst för att hinna med tvärbanan. det var inte okej bakfull, jag flåsade så att hela vagnen hörde typ.
jag var deppig igår av flera anledningar men det blev en sjukt fin kväll i slutändan. tack! lätt att man kommer att hamna i västerås igen va!
jag var deppig igår av flera anledningar men det blev en sjukt fin kväll i slutändan. tack! lätt att man kommer att hamna i västerås igen va!
onsdag, februari 04, 2009
FÖR ATT NI ÄR MIN FAMILJ
när jag är ledsen så tittar jag alltid på den här bilden och då känns allt så himla mycket bättre.DET BÖRJAR BRA
okej, det här året har verkligen börjat helt fantastiskt. jag har inget jobb, jag har väldigt lite pengar, jag och joel bråkar massor och kan knappt prata med varandra från och till, jag har ingen pojkvän längre och idag så slängde love min mobil i badkaret och jag har blivit förkyld. peppen är hög på 2009 när det börjar såhär bra.
TJEJKILLE/KILLTJEJ?
igår sa en av fröknarna eller pedagogerna, eller vad man ska kalla dom för nu för tiden, att det var många av dom andra föräldrarna som undrade om love och arvid var tjejer eller killar eftersom "dom har så långt hår och väldigt 'könsneutrala' kläder". det såg jag som en personlig vinst.
tisdag, februari 03, 2009
PINSAMMA MAMMAN VS BADET 0-1
jag bloggar medans love och arvid tar sitt kvällsbad här brevid. dom vill aldrig leka med mig, jag försökte skvätta lite vatten, vara roliga mamman som plaskade men då vadade båda bort till kranen med sina spadar i högsta hugg och började fylla dom med vatten från kranen istället. nu försöker jag sjunga egenkomponerade sånger men ingen respons. dom tycker jag att jag är pinsam, PINSAMMA MAMMAN! :c
tur att man har photo booth som dom gillar iallafall då.
måndag, februari 02, 2009
FOR ME: FOREVER AGO
det jag gör just nu är nog ett stort misstag men jag kommer nog få tid på mig att ångra mig. man kan ju tänka sig att man alltid är likgiltig och att man klarar av det så himla bra, att det inte kommer att vara en stor grej sen, att det är för att man måste prata men ja. det blir lite prat och mycket som förr.
ja det är roligt vad man utsätter sig för.
ja det är roligt vad man utsätter sig för.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)