SÄLLAN BLIR DET SOM MAN TROR

imorgon åker jag och barnen till linköping. jag är alltid lite nervös innan, kommer dom att sova, kommer dom att bli övertrötta, kommer dom att bajsa, dvs det värsta av allt. det är inte helt lätt att resa med love och arvid. dom gillar att leka, dom gillar att klättra, dom gillar att springa åt varsitt håll. det är mycket dom gillar att göra och att sitta still hör inte till dom bästa grejerna. hittills har det gått bra men man vet liksom aldrig.

och annars, allt där här med den olyckliga kärleken. det känns bättre idag. vi kanske ses den 28:e på spelningen och det känns inte konstigt. den värsta bitterheten har liksom släppt. nu är det bara att besegra kärlekskänslorna som fortfarande sitter kvar. jag vet ju att det inte kommer att bli vi igen, nu måste jag bara ruska tag i mig själv och inse det på riktigt. och att det faktiskt är okej att sakna honom. inte försöka blockera det. för när vi var tillsammans var vi ju vänner också. ja gud ja, tusen tankar, ingen inspiration att få ut dom ur mig ner i skrift.