TO THE LAST BREATH OF RECKLESS ABANDON

GO ME! jag känner att det här kommer inte att bli speciellt innehållsrikt men om man skrapar lite på ytan så är aldrig någonting som man tror. och jag, jag kan inte vara den andra, jag måste vara allt eller inget den här gången, för att det inte ska kännas som att det är ett sätt att bara gå vidare en gång för alla, för så är det inte för mig.

jag har druckit lite öl, för att det är gott, för att jag kan ikväll. därför är självpeppen hög och jag ska snart ta mig iväg för att se graveyard. så jag är inte bara mamma, jag är perta också. och musiken jag lyssnar på tar mig tillbaka till högalid och till en backe bakom en kyrka där jag en gång sa att "kärlek är för alltid" och varje gång jag går förbi blå blommor som dom så tänker jag på ringen som aldrig fanns på mitt finger men det behövdes aldrig heller.

DEN GENERELLA KÄNSLAN

om himlen finns är jag förlorad.

EVERYTHING ALL THE TIME

jag tog en paus, en välbehövlig sådan, men nu är jag nog tillbaka. livet är ungefär samma som innan, lite mindre argt, lite mer bara vardag som flyter på, typ dagarna går, det blir ljusare och vi blir äldre.

(i pausen: grubblar och tänker ofta på hur folk ser på mig, jag borde inte bry mig, men jag redogör ändå in i minsta detalj för mig själv hur jag framstår som person. ett tag tänkte jag till och med att jag var tvungen att motverka hur jag uppfattas, ge mig själv lite guldkant eller en ärlig chans att inte tolkas som jag själv känner att jag framstår. men jag ger upp den tankegången, lite halvt, och lever med den lilla ångesten som det medför att skriva om mitt liv. för jag förstår, hur det ser ut, och det gör ingenting, för jag är rätt så nöjd nu. jag brukar väva in ord som jagklararmigjagärstarkjagärbra, och det är verkligen inte sant att jag känner så jämt, men det är nog så det är ändå, på sitt sätt.)

så jag kan fortsätta analysera mig själv, blir rädd för hur andra ser mig, för det är nog okej ändå, orden här är ren självhjälp. gå tillbaka och läsa, komma ihåg känslan och sen radera för att gå framåt eller något sånt. sen om jag uppfattas som en självupptagen, blåst, förvirrad, nerbruten bitterfitta på köpet så kan jag ta det, hoppas jag.