fredag, februari 12, 2010

TO THE LAST BREATH OF RECKLESS ABANDON

GO ME! jag känner att det här kommer inte att bli speciellt innehållsrikt men om man skrapar lite på ytan så är aldrig någonting som man tror. och jag, jag kan inte vara den andra, jag måste vara allt eller inget den här gången, för att det inte ska kännas som att det är ett sätt att bara gå vidare en gång för alla, för så är det inte för mig.

jag har druckit lite öl, för att det är gott, för att jag kan ikväll. därför är självpeppen hög och jag ska snart ta mig iväg för att se graveyard. så jag är inte bara mamma, jag är perta också. och musiken jag lyssnar på tar mig tillbaka till högalid och till en backe bakom en kyrka där jag en gång sa att "kärlek är för alltid" och varje gång jag går förbi blå blommor som dom så tänker jag på ringen som aldrig fanns på mitt finger men det behövdes aldrig heller.


1 kommentar:

m sa...

hoppas graveyard var nize. jag missa de med en kö. stod utanför men orkade inte köa och mina vänner ville aldrig komma ut, så for hem med bussen istället.