idag bröt jag kontakten, nu får det fan i mig vara N-O-G!
det kommer att bli en plågsam lång tyst vecka men med ett bra slut då jag ska till linköping, till mina föräldrar, med barnen. och min lillasyster är där också, nästan en hel vecka!
fram tills dess så kommer det att kännas, jag kommer få dras med den här jävla ångesten. för egentligen, egentligen så vill jag ju bara ligga där i sängen brevid honom och prata om ingenting men ändå känna den där känslan. och jag är inte tjejen som behöver ha en kille för att känna mig hel, verkligen inte, men nu i början gör det ont likt förbannat.
och den känslan som jag vill ha är den känslan som jag måste få bort nu. för vi kan prata och sen sägs det bara jävligt klantiga saker, typ "jag är ledsen för att det blev såhär yadiyadiyada" och "jag vill vara tillsammans med henne men det känns som att man måste ha en liten vänteperiod eller?" eller den gamla klassikern "jag är förvirrad och ledsen för att det är såhär". och då känner jag, vafan har du att vara ledsen för URSÄKTA! men for real!
så nu orkar jag inte längre, jag menar, vi kanske ses, det gör vi säkert. men vi är inte vänner, det funkar inte. och jag önskar att vi kunde vara det och det kanske vi kan någon gång när jag har kommit över dig, vi är ju rätt lika trots allt. men nu är det såhär och så är det med det, sluta lek med mina känslor bara för att du kan. jag har skrivit det förr och jag skriver det igen, en mental påminnelse, jag är bättre än så.
1 kommentar:
åhå jag känner mig tok-träffad!
livet känns alltid lite lättare när man inser att man inte är helt ensam om sina känslor och sin ångest.
och sen när någon annan sätter ord på ens känslor. det var skönt att du gjorde det för jag har försökt i ett halvår men får inte dit någonting.
och ja, vi är för bra för det där.
tack!
Skicka en kommentar