ANNA, SANDRA, JAG KOMMER HEM!

och jag orkar inte skriva så mycket om anders längre. dels pratar vi såklart igen, det var inte så otippat, jag känner mig själv, och dels finns det inte så mycket att säga. saker är precis som förut men mer "vänskapliga". jag blir nog bra snart igen, sådär läker ihop och slutar vara så himla viljelös. jag hatar verkligen det hos mig själv. men ibland, ibland får jag bara nog, unnar mig en weekend i någon svensk stad med goda vänner och kommer tillbaka med livsglädje igen. ja, vafan, det var ju så jag träffade anders. egentligen lite ironiskt. nästa gång väljer jag malmö, tydligen så ska man bli glad där. och det vet jag att jag kommer att bli, jag har dom bästa vännerna där!

och what happens in malmö stays in malmö.