I kväll, snart fem och ett halvt år efter att Arvid kom ut till mig, låg han och lyssnade på Harry Potter samtidigt som han hade sin arm runt min hals och klappade mig i håret. Och Love låg bredvid sin bonuspappa och var så trött att det sista han pratade om var att han var ledsen för att han inte fick göra snöbollar samt oroade sig lite för att vi kanske skulle glömma bort hans veckopeng.
Från att ha bott i min mage till att bli alldeles fantastiska små människor.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar