MAMMAVECKA/PAPPAVECKA

det här med att ha barn med någon som man inte har så mycket kontakt med är sjukt jobbigt. första dagen på pappaveckan är sjukt jobbig. separationen varje vecka. det hjälper inte hur många hejdå-pussar och hejdå-kramar man får, det räcker ändå inte. man kan inte riktigt bunkra upp liksom.

sigge åker ju iväg ibland med anders, men då är det inte samma sak för jag får massor bilder och jag pratar med anders och vet att sigge har det bra hela tiden. och det vet jag ju att love och arvid har hos joel också, men ändå. man missar så mycket. och när love och arvid kom hit förra veckan, så hade love slagit sig. typ ett litet skrubbsår i pannan och lite runt näsan. när vi pratade om vad som hade hänt så säger han "jag sprang och trillade, så kom det blod och jag grät och grät men du och krister var inte där och tröstade". mitt hjärta dog lite. och han blev säkert tröstad superbra, det tvivlar jag inte på, det är bara känslan av att inte finnas där. sucks.