hittade en photo booth-video på mig när jag ligger i kristers säng och lyssnar på broder daniel. jag ligger och fnittrar och ser sjukt lycklig ut. det är nog i slutet av sommaren. jag kommer ihåg hur hans hud kändes, ren och mjuk, hur allt fortfarande var solvarmt men hur luften var mildare som den är på sensommarkvällar.
även om det inte alltid kommer att kännas precis så, vill jag ändå kunna komma ihåg det och hitta den känslan; när vi bråkar, när allt känns hårt och ibland säkert förgäves som kärlek gör ibland (när man älskar någon men när man tror att det inte räcker för att allt man kan se för tillfället är svart). för nu när jag tittar på honom mitt emot mig, så sitter jag och ler. han har på sig samma t-shirt som han hade första gången vi träffades. han märker inte det för att han är sjukt upptagen med sitt synth-nörderi. det gör inget att han inte märker det nu, för jag älskar honom och det kittlar små fjärilar i mig fortfarande.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar