IBLAND SKYDDAR MAN BARA SIG SJÄLV

jag lär mig aldrig av livet, aldrig av att vara kär, att vara den jag är. jag lär mig aldrig. och man skulle ju kunna tro att när man satt där förtvivlad och grät när man var 16 att man kanske skulle veta mer när man är 25, att allt skulle kännas lite lättare, lite mindre komplicerat, att livet skulle vara lite mindre frånvarande och lite mer lättlevt. när kommer den där visheten som man har hört ska komma med åldern egentligen?