jag har känt ett tag att det här med kärlek inte är för mig längre, att jag ska lägga det på hyllan tills vidare. sen idag så hamnade jag på den här bloggen: http://leloveimage.blogspot.com/ och kände helt plötsligt hur mycket jag saknar att ha någon att dela det där med.
och det är inte så att jag behöver det mest av allt men det är bara den känslan att man vet, man kan bara titta på någon och le och veta.
(men o andra sidan så har jag det varje dag, det räcker med att jag får vakna av en puss och två små killar som klättrar på mig, ler mot mig, skrattar och busar och jag vet, dom älskar mig mest i världen och jag vet att utan dom skulle jag inte vara någonting alls. det finns ingenting som jag kan skriva som gör att jag kan förklara vad jag känner varje gång jag ser love och arvid.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar