torsdag, februari 10, 2011

VÄLKOMNA UPP LUNGOR

jag är nästan aldrig sjuk. inte längre. när love och arvid började på dagis så var vi sjuka hela tiden, sen dess har jag mer eller mindre varit immun mot det mesta, eller, jag blir sjuk, men aldrig så sjuk så att jag slutar funka. nu har jag hur som helst antagligen åkt på någon form av influensa. har feber och hostar upp lungorna, samt snyter ut blodsnor, micket fresh!

när man har barn är det liksom inte så angenämt att bli utslagen. det är det inte annars heller, men man kan iallafall ligga och sova hela dagarna och få lida i fred. jag och joel har ett nytt schema, ett schema som absolut inte får ändras för minsta lilla grej, dvs om det inte är något fördelaktigt för den andra parten. ps, den andra parten är inte jag. sjukdomar som räknas som riktiga sjukdomar är magsjuka. influensa räknas inte. inte smittsamt nog. feber räknas, men bara om man är barn och har det. (vilket kändes som ett jävla skämt, men just nu känns det mesta som det när det kommer till hantering av att ha barn tillsammans efter att man har separerat.)

jag är hur som helst trött och sjuk, när jag är uppe på benen och styr väsentliga saker som middag, så snurrar hela världen. nu har jag en tillfällig superfriskhet i kroppen tack vare en alvedon. jag borde inte skriva så öppet om hur det känns, men ibland blir man bara så jävla trött att man inte står ut och måste ventilera sig.

1 kommentar:

Hanna sa...

Min dotters far åkte på semester till Thailand. Under dessa veckorna stängde hennes förskola för planering, hon blev magsjuk för första gången i sitt liv, jag tvingades jobba kväll (jag har alltså NOLL barnvakter i den här stan), hennes hamster dog och sen avrundade vi det hela med att jag fick magsjuka och ungen fick roa sig själv.

Det är helt värdelöst att inte få kurera sig i lugn och ro. Att inte få ha tid att vara sjuk. Det är omöjligt för människor att förstå hur svårt det kan vara att vara ensamstående förälder.

En dag kom 4-åringen in med en tallrik med två kalla korvar och en liter ketchup och sa "Du kan vila en stund till, jag har fixat lunch helt själv!" Det är kärlek och omtanke. Hon vet..

Krya på dig!