ATT AMMA ELLER ATT INTE AMMA

den eviga frågan typ.

själv ammade jag som längst fyra månader. tuva är den enda av mina barn som bara ammade (och efter någon månad eller två fick även hon ersättning som komplement till amningen). det är smidigt att amma, förutsatt att det funkar. annars är det sjukt osmidigt. som att dubbelamma, det behöver man typ jobba på cirkus för att klara av. jonglera två spädisar liksom, det är svårt nog med en ibland. det är där valfriheten borde komma in.

en del hävdar att det är dåligt att inte amma. att det är dåligt och att man är dum som inte gör det. lite sämre kvinna liksom. om man inte KAN amma, då är det helt plötsligt en annan sak. kan man inte så kan man inte (dock ska man alltid försöka till varje pris!), men man får absolut inte välja bort det.
man ba ???

jag hade massor mjölk till tuva men jag hade lite bestämt från början att jag inte ville amma så länge. sagt och gjort. tre månader, sen gick vi över helt till ersättning. och tuva går upp i vikt som hon ska.
vissa hävdar att hon inte kommer att bli så himla smart, att hon kommer att få en lång rad allergier, att hon automatiskt kommer att bli sjukare än barn som ammar. att jag har berövat henne (och mina andra barn också för den delen) närhet vilket kommer att leda till psykiska problem i framtiden.

respektera varandras möjlighet att istället välja det som känns bäst. vi borde ha makten att bestämma utan att behöva känna att man måste försvara sitt val eller kanske till och med skämmas lite för att man inte är kvinna nog.

jag skäms mest över det faktum att det är kvinnor mot kvinnor. borde vi inte bara vara för varandra och kämpa tillsammans?