det är liksom lite pirrigt. jag sitter på bussen och tänker på vad vi ska prata om. jag tänker att jag ska visa min nya nyckelring, för den är så fin. jag hoppas att jag kommer att få kramar. stora. för det har jag saknat. att vi kommer att hålla hand. att det har hänt något roligt. att vi kommer att göra något roligt.
det kommer en liten tjej och hugger tag i min hand när jag har tagit av mig skorna. hon skriker att jag har kommit nu och så rusar dom fram och skriker MAMMAAAA! och hoppar på mig och jag får en teckning och kramar och dom ska visa allt fint som dom gillar och jag får en jordgubbskaka som är en väska med en bebis i (jordgubbskaka okej?) och jag får stanna och leka en stund innan vi går hand i hand och åker hem.
och jag visar min nyckelring på bussen, eller mina nyckelringar. en darth vader och en C3-PO. och just precis då så älskar dom mig lite extra mycket.
2 kommentarer:
ja. precis sådär känns det.
vad fint. men ändå lite sorgset.
jobbigt att man MÅSTE palla att vara ifrån sina barn i en vecka. vill inte tänka tanken, men vet ju att den dagen kan komma. Och det känns som att jag skulle gå sönder.
Skicka en kommentar