Jag fick ett tips om att jag borde se Uppdrag granskning - Spricka hela vägen på svtplay så idag tog jag mig tid när Tuva låg och sov.
Nu sitter jag här. Tömd på tårar och så jävla arg. Jag kände igen mig så sjukt mycket i vad som berättades. Hur informationen om vad som faktiskt hade hänt var så väldigt bristfällig. Och tills idag, fyra och ett halv år senare, hade jag inte en aning om att det är så många som drabbas av det.
Det jag blir mest förbannad över är att nu veta att det hade kunnat motverkas så väldigt lätt. Loves förlossning tog lång tid. Han hade banat väg för Arvid, vilket gjorde att Arvid kom ut med fart. Så alltså, hade någon till exempel reglerat farten lite så finns det i alla fall en möjlighet att jag inte hade behövt att få en ruptur. Jag vet inte om någon gjorde någonting i förebyggande syfte. Antagligen får jag aldrig veta.
För någon som aldrig har hört ordet sfinkterruptur så är det svårt att veta vad det faktiskt innebär. Total, grad 4. Är det mycket, är det lite? VAD är det? Jag var så sjukt utmattad av att förlösa två barn och att förlora över en liter blod så det var inget jag forskade vidare i. Det är vanligt att spricka lite vid förlossning. Det är vanligt att man har ont efteråt. Det var ungefär så mycket jag visste.
Och jag skrev förut att jag hade tur, vilket jag faktiskt har haft. Nu när jag har läst på lite om det här så förstår jag att med min skada så hade jag kunnat få det betydligt värre. Samtidigt som jag även förstår att det här inte är slutet, att den kan komma att förvärras.
En kvinnoskada, inte så viktigt. Mannen från socialstyrelsen bara viftar bort det. Och det kanske jag också skulle ha gjort om jag var man.
Jag blir så ledsen när jag tänker på att kvinnor kommer att fortsätta att drabbas av det här. Kvinnor som kommer att tro att det är fel på dom. Som kommer att lida i tystnad.
Det känns inte okej. Man borde kunna göra något för att påverka den vård man får.
4 kommentarer:
usch det känns inte bra att jag tipsade dig och du gråter:/ Huga tårarna var nära hos mig med, jag var så heligt förbannad när jag stängt av! Cim är supertuff som sitter rakt upp och ner och berättar om hur hon och hennes sambo inte kan ha ett normalt samliv om hon bajsat den dagen. Hur en personal på förlossningen frågar henne "är du arg på oss?" Man kokar ju!!
jag grät av ilska och av att känna igen mig så väl i vad som berättades. som jag skrev så trodde jag att det var ett fåtal som drabbades av det här. speciellt när det knappt pratades om det.
jag är jätteglad att jag såg det, och att det tas upp i media. jag hoppas att många ser det här!
fyfan, tittar just nu. blir så himla ledsen och arg!
jag ska ha barn i sommar. vet fan inte hur man ska göra. skriva ett förlossningsbrev där jag skriver att jag vill ha en barnmorska som håller emot? föda utan epidural så att värkarna kommer naturligt? men tänk om nåt går snett och de MÅSTE slita ut ungen med en tång så att den inte dör?
känns som att det inte finns några garantier hur man än gör.
Skicka en kommentar