innan jag fick barn så trodde jag att det var viktigt för mig vilket kön mitt barn hade. jag såg på mig själv som en tjejmamma (vad nu en tjejmamma är.....).
sen fick jag två pojkar på samma gång, och upptäckte att det inte spelade någon som helst roll för mig vilket kön mina barn hade.
eller, det spelade faktiskt ingen roll att dom ens hade ett kön. det var inte det jag tänkte på längre, jag tänkte bara på att dom var mina barn och att jag älskade och älskar dom mer än vad jag trodde att jag någonsin skulle kunna älska någon.
jag mäter inte kärleken till mina barn utifrån vilket kön dom har.
för könet är inte det som är viktigt att fokusera på när man älskar någon.
2 kommentarer:
jag ska bli mamma i juli. och fast jag inte vill så tänker jag på könet ibland. det känns väldigt förbjudet, ändå gör jag det. om jag försöker tränga undan tankarna så drömmer jag om det. vet inte vilket kön det är. tänker att det slutar spela roll när vi ses för första gången.
jag tror man gör det. jag visste ju att love och arvid skulle bli killar innan dom föddes, vi tog reda på könet när vi fick veta att dom var tvillingar. det liksom räckte lite med överraskningar då kändes det som.
jag drömde om barnens kön hela tiden, speciellt sigges och tuvas eftersom jag inte visste deras. det är nog helt normalt.
Skicka en kommentar