onsdag, april 18, 2012

Nu handlar det väl inte direkt om att passa in eller?

Jag tänker ganska mycket på det här med barn just nu. Kanske för att min bebis snart inte är en bebis längre och för att jag börjar inse att jag inte kommer att skaffa fler barn.

Jag älskar liksom barn (mina alltså, andras är lite lustiga ibland och ställer konstiga/jobbiga frågor), jag gör verkligen det. Jag är BRA på att vara mamma och jag gillar att vara mamma. Jag skriver att dom är jobbiga, mina barn, och när jag gör det så gör jag såklart det med glimten i ögat och fylld med kärlek ändå. Barn är jobbiga ibland, precis som att dom tycker att vi är jobbiga som föräldrar ibland. Större delen av tiden så är dom inte jobbiga. Och det jobbiga är inte så jobbigt när man tänker på allt som man faktiskt får.

Och det är såklart okej att inte vilja ha barn. Att känna att det inte är något som man behöver i sitt liv, vare sig om det är just nu eller hela tiden. Jag har verkligen förståelse för det, barn tar sjukt mycket tid som man hade kunnat lägga på bara sig själv (och ack vad skönt det vore att ha den tiden ibland, kan den här fyrabarnsmorsan tycka).

Men, det är faktiskt inte okej att inte ha barn och säga att folk (dvs alla) skaffar barn för att det är en norm att göra det. Jag skaffade inte mina barn för att det skulle se bra ut, för att vara vuxen, för att passa in i mallen. Sjukt jävla tröttsamt synsätt faktiskt.

2 kommentarer:

Livet sa...

Faktiskt, mycket tröttsamt. Nu kan du göra något lite roligare. Du kan svara på mina elva frågor på min blogg. Det kanske blir kul. Eller så blir det dötrist. Förlåt i så fall.

Frida sa...

Fram tills för bara något år sedan hade jag ett såntdär skitsynsätt själv. Jag kunde bara inte fatta den där längtan efter att skaffa barn, tänkte att längtan måste grunda sig i något annat. Som att man måste fylla ett tomrum.

Men dessa dagar har jag den där längtan själv, jag ligger och tittar på mannen bredvid mig innan vi somnar och tänker att den där känslan av att jag vill dela mitt liv med honom, att jag vill att han ska vara pappa till mitt/mina barn och att det inte alls handlar om att fylla ett tomrum. Utan om att få älska ännu mer.