Om kärlek

Det är så med mig, att jag verkligen tror på kärlek trots allt. Jag har känt många gånger att vafan, nu ger jag upp och flyttar ut på landet och bor i min egen lilla värld. Att jag aldrig ska älska någon igen. Och alltid när jag tänker det så dyker någon upp som rör om min tillvaro igen, på det där bra pirrande sättet. Just nu känner jag lite fuck it igen (trots att jag inte vill men det är så himla svårt) och jag jobbar med min känslomässiga bergochdal-bana varje dag.

Jag såg det här klippet på Facebook i morse, och insåg precis att det är nästan 6 minuter långt.



Jag grät från början till slut.