Någonstans, så började jag tänka massor på mitt utseende, och allting som saknades. Kanske för att jag vägde mycket mer än vad jag brukar väga, och för att min kropp har förändrats av att vara preggo.
Det finns alltid någon som ser bättre ut, och som verkar ha allt. Och jag vet ju, att det inte är så. För dom flesta har en ganska keff självbild. Och det är ju inte så himla konstigt med tanke på att vi matas med hur det är att vara perfekt och vad man ska göra för att nå dit, och att man ska nå dit, annars är man = fail. Man ser sig i spegeln och ser saker som mos def ingen annan ser, och allting som hade kunnat vara "bättre".
Jag har kämpat med att vända det ganska länge, och jag är långt i från där än. Jag kanske aldrig kommer att vara där. Men jag är på ett ställe där jag kan se på mig själv utan att se en formlös, grå degklump och se vad jag gillar istället. För det är okej att gilla sig själv, och att duga som man är.
Jag är faktiskt så himla stolt över min kropp som har pallat att bära fyra barn, om någon tycker att jag ser konstig ut på något sätt så kan dom suga mina hängtuttar.
2 kommentarer:
du är förjävla cool som har burit 4 barn och är snygg som satan. sådetså.
jag ÄLSKAR detta inlägg. Du=Awesome.
Och du är himla himla fin och snygg och smart.
Men jag vet hur det är; självkänslan finns inte där den ska alla gånger. och man ser andra personer och tycker att de är världssnygga och man grämer sig och önskar att man också såg ut så. Fast sen ser man sig i spegeln någon dag och känner sig faktiskt ganska fin.
Har jag någon poäng? Eh, ja, jag tror det. Att självkänslan och självförtroendet är något man får jobba på. Och när man någon dag känner sig sådär awesome som man faktiskt är så är det härligt. för du är awesome och skitsnygg och jag är så glad att ha dig som kompis! <3
Skicka en kommentar