måndag, juli 16, 2012

Ibland låter barn.

Har spenderat ett par dagar ute på landet, såklart regnade det mest vilket var lite trist men jag åt en jättestor glass med en munk på och dog lite halvvägs, hur som helst var det väldigt gott.

Igår när jag, Love och Arvid åkte hem så hade vi världens bästa tågresa. Vi åkte ganska sent, vid fem ungefär, men dom satt tysta och rara hela resan och tittade på lego-film och åt godis. Dom bråkade en gång, och det lyckades jag lösa på cirka en minut. Det här är alltså en resa på ca 20 mil, plus resvägen från landet till stationen.

Väl framme i Stockholm och på väg hem på tunnelbanan så fick Love ett utbrott på mig för att jag höll honom i handen när vi gick på tuben = Love vägrade sitta på sätet och la sig under sätet istället. Jag fattade ju liksom att han var sjukt trött, för han får bara sånna utbrott när han är trött eller hungrig.

Hur som helst, han låg där under sätet och skrek lite då och då "SLUUUUTA MAAAMMMAA!" = classic Love när han är trött. Vid Gamla stan hade han sin peak och sen började han lugna ner sig vid Slussen men låg fortfarande kvar under sätet. Vid Maria torget så gick det av ett medelålders par som hade suttit bredvid oss från Gamla stan, och då säger mannen "Lycka till med den där jävla ungen i framtiden!" precis när dörrarna öppnas och han ska kliva av. Liksom okej, i get it, man kan störas av barn på tunnelbanan, det är okej. MEN, det är så jävla fegt att säga sånt precis när man går av, liksom, jag hade gärna tagit en diskussion med honom, nu hade jag ingen chans att säga något förutom att typ sitta där med öppen mun.

Och Love kröp upp i min famn då, för han hörde ju också vad det där mannen sa, så han blev ju ledsen. Och för att bättra på det hela så att det en full gubbe i närheten och skrek på ryska åt oss, han blev väl liksom störd i sitt himla jätteviktiga ärende han hade, dvs åka tunnelbana full. Jag sa (okej, jag var inte trevlig här alls, så "sa" är nog en underdrift) att han kunde byta plats om han blev störd, eftersom det fanns massor platser. Han blev tyst resten av resan i alla fall.


Liksom, hallå, vad hände med medmänskligheten? Ofta det känns okej att lacka ur på ett okänt barn, eller ett barn över huvud taget? Eh nej.


3 kommentarer:

Anonym sa...

fy fan vilka jävla idioter!

lotti sa...

jäkla gubbe! jag blev utskälld av en gubbe en gång när jag var liten, på konsum. jag var sur och trött och stod och gnällde och så började han skälla på mig, tills mammahittade oss och han fick en rejäl uppläxning. han skämdes som en råtta! det finns så många vuxna idioter..

kittypryde sa...

blir så less på idioter!!! alla vet att barn blir lessna när de är trötta! och att säga så att ett litet barn hör...blir bara chockad. på en buss en gång gnällde sixten lite för han ville inte till sin dagmamma och då säger en gubbe till honom: sluta gnälla! är du bortskämd eller? och då blir sixten knäpptyst av rädsla (HAN ÄR INTE ENS TRE ÅR!) och kryper upp i min famn. gubben tittar på mig och blinkar och ler som om han gjort mig en tjänst... jag sa faktiskt: jag kan uppfostra mitt barn själv, tack. men jag fick ju åtminstone chansen att säga något.