Jag har sagt det förr, jag säger det igen - jag tror på kärlek. Jag tror att kärlek kan vara lite vad som helst, det behöver inte vara ett monogamt förhållande mellan man och kvinna. Det är liksom inte själva konstellationen som räknas, utan känslan. Känslan av att vilja dela sitt liv med någon, eller några, eller alla, eller ingen. Att man vet hur man vill ha det, och vad man vill få ut av det.
Jag har för höga tankar, får jag höra, för att allting kan inte vara bubblande, romantiskt och bra hela tiden. Och jag säger tru dat, men det kan vara på lika villkor. Och det kan vara bra om man känner sig trygg, och jämställd.
Att vara älskad av den/dom som man vill leva med, är liksom lite grundläggande. Man kan omöjligt älska varandra lika mycket hela tiden, livet ut, men man kan ge varandra en trygghet i att man kommer att finnas där när det behövs.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar