RULLVAGNSMARODÖRER

precis hemkommen från första julshoppingrundan har jag lärt mig en sak. jag tänker aldrig åka buss själv med barnvagnen igen! jag blev så arg att jag knappt vill ta ut mina barn för att det finns sånna jävla idioter. vi kan kalla dom rullvagns-marodörerna. dom har rullvagnar och dom uppför sig som att dom tror äger att dom världen och inte tar någon plats. jag gick på buss 707 mot skärholmen enbart för att jag hade köpt joels julklapp och det ösregnade ute. jag ville alltså inte få en massa regn på julklappen, annars hade jag faktiskt gått istället. men hursomhelst, jag hoppade på, fick böka som fan bara för att komma på bussen och sen fick jag trängas med en sån som har med sig barnvagn och har saker i för att slippa att betala på bussen. sen kommer hon, en 40-50 årig kvinna, med sin stora rullvagn och sätter sig på sätet vid dörrarna, sätter rullvagnen mitt i gången medans jag med min tvillingvagn står inklämd för att folk ska kunna komma förbi. och så har hon mage att klaga på att "det bara finns plats för barnvagnarna" och inte henne och blänga surt emot mig. innan man kommer till skärholmen är det ett par hållplatser på vägen och såklart proppfullt vid varje stopp. kvinnan med rullväskan sitter kvar (med väskan i gången) och folk får klättra över den för att komma fram. hela tiden tänkte jag att "snart är det över, snart får jag gå av".

väl i skärholmen så ska jag böka mig av bussen. kvinnans rullväska stod alltså precis framför min vagn och blockerade min väg. jag sa snällt "ursäkta nu ska jag gå av" och hon kollade på mig, flyttade väskan lite bakåt (sådär 5 cm, den hade lika gärna kunnat stå kvar) och då sa jag åt henne att jag var ledsen men att jag inte skulle komma förbi och att hon fick flytta på väskan mer. då sa hon "ja, jag tänker då inte gå av"! fatta ilskan! jag blev arga förbannade mamman och sa åt henne precis vad jag tyckte om henne, fick medhåll från andra runt omkring, i princip rämmade jag hennes rullvagn bara för att komma förbi. och jag ångrar ingenting. det bästa av allt var att ingen ville hjälpa mig av. folk som har åkt med tvillingvagn på en gammal sl-buss vet precis hur svårt det är. jag fick hjälp sen, av en kanske 70årig man medans alla andra som var unga och virila på bussen bara tittade på.


jävla bussresa! men men, jag fick mitt pynt och jag har köpt julklappar till joel, min mamma och pappa och joels mamma och pappa. nu ska jag ta och lugna ner mig.