THE SKY REMAINS THE SAME AS EVER

jag hatar att ha den här obestämbara känslan i kroppen. en blandad känsla av utbrändhet och ovisshet är nog så jag skulle förklara den för mig själv. det är någonting som tränger sig på som jag försöker slå bort. ungefär som man är fast i samma rutin dag ut och dag in. jag kan inte sova som jag ska och är alltid trött. jag gör mer än vad jag orkar och jag tar på mig mer än vad jag känner att jag vill trots att jag inte gör så mycket mer än vad jag borde. och jag när jag tänker att jag är trött och behöver någonting annat ett tag så kan jag inte komma ifrån att känna mig som en dålig flickvän och en dålig mamma.