AND THE BABIES OF COURSE, THEM BABIES!

det var ett tag sen jag skrev om barnen. dom fyller ju 2 år snart, eller ja, om 5 månader men ändå. idag hade love ett raseriutbrott och jag vet att man inte ska skratta då egentligen, man underminerar barnet på ett dåligt sätt då skulle jag tro. han skrek ARG, ARRRG! och plutade med underläppen sådär som bara love kan göra. slängde sig på golvet, fortsatte skrika AAAAAARRRRRG! AAAAARRRRGGG! det gick över sen men söt var han. love har liksom kommit in i den där fasen som jag var lite orolig för att det kanske berodde på mig och joel och våran separation men som jag sen läste var helt normalt, han har inte ångest över våran separation utan separationsångest från oss. arvid är inte alls så i samma utsträckning. det är tur eftersom det är knepigt att bära båda två.

och arvid då, idag när jag skulle lämna dom på dagis så var arvid glad och sprang omkring på gården och lyckades snubbla i en liten liten sluttning. ansiktet ner i gruset såklart. blod. jag klarar inte av blod sådär tidigt på morgonen och framför allt inte mina egna barns blod. han skrapade upp näsan, det var den som blödde mest, och så skrapade han vid i pannan och på hakan. och så bet han sig nog för det blödde lite i munnen. där stod jag mitt bland alla föräldrar och dagisbarn och fröknar (eller pedagoger då) och var dåliga mamman. eller det kändes lite så, det var antaligen ingen som tyckte det. nu är arres näsa röd, det är mycket tjusigt, ett karaktäristiskt skrubbsår! (och han mår såklart bra, han grät väl sådär 30 sekunder sen var allt roligt och bra igen.)

och dom pratar ju hela tiden nu i princip. det är såklart inte mycket man kan urskilja av deras konstanta pladder men en del saker som dom säger är: mamma, pappa (eller baba), ja, nej, äpple, arg, tittut, love, bibba (bada), banan, ville, älva, viktoria (ria), eliina och gott. det är fler men jag kommer inte på dom nu.