HJÄRTAT SLÅR, DET SLÅR SKITEN UR MIG

okej. jag kommer hem från linköping/norrköping med ett svullet knä, en öm näsa, ömma revben, tusen blåmärken (man måste älska alla machohardcore-killar som bara är där för att spöa folk, gärna korta tjejer), 600kr i böter (som jag antagligen kommer att slippa men ändå), utan pojkvän och med trasigt hjärta. men det är okej, jag överlever, det gör jag alltid.

och man funderar ju sådär, varför man slösar bort flera månader på en kille som är kär i en annan tjej? ja, det är ju iofs inte så att jag visste om det men ändå. det fick jag reda på genom att se det i lördags och det kändes. så nu, nu är jag singel igen för andra gången på ett par månader, score. jag tror att det kallas att man är ett catch. men på riktigt. jag vet inte om jag orkar att gräva ner mig i självömkande och hjärtesorg. livet känns sådär pepp just nu men jag vet inte, jag tror att jag ställer in mig på att jag inte förtjänade det här, vilket jag inte gjorde, att jag är bättre än så, vilket jag är, och att jag kommer att klara av det här finfint, vilket jag förhoppningsvis gör.

men alltså for real, klart att jag är ledsen. det känns sjukt mycket just nu. jag hade faktiskt klarat mig utan det här. för det är verkligen inte värt det, hade jag vetat att jag var som något substitut för någon annan så hade jag aldrig gett mig in i det här. jag hade aldrig blivit kär. och nu "är det som det är och det kan inte hjälpas, man kan inte ro för hur man känner". men ja, det kanske bara hade varit lättare att låta mig vara i från början då. inte dragit in mig i det här och låtit mig tro att jag var den enda hela tiden fram tills nu. man är inte kär i två stycken samtidigt, man älskar inte någon om man är kär i någon annan. och så är det med det. och man slutar inte att vara kär på två timmar heller. då är man inte kär. då är det inte värt någonting.

och även fast det känns svårt att veta det nu, så är det lättare att bara ogilla dig väldigt mycket, att vara arg istället för ledsen. och jag har inte ens gråtit för varje gång det har varit nära så har jag tänkt på allt ont som du har orsakat mig och bara blivit så jävla arg. men det kommer väl.

och ja, nu hörs ni igen sa du. för att tydligen så var det dags nu, tydligen så var det den perfekta timingen såhär efter 4 år, nu. men vet du, jag hade kunnat få slippa det. för som sagt, jag förtjänar bättre än så.