idag är jag bara en stor tjock klump. jag känner mig misspepp och jag känner mig varm och trött. efter 8 dagar med love och arvid så saknar jag dom helt sinnessjukt mycket nu när dom är hos joel. jag vill såklart vara med dom jämt. och nu är jag extra känslig eftersom jag är preggo och igår när vi sa hejdå och love sprang efter och ropade mamma! så höll jag på att bryta ihop. liksom "inte börja lipa, inte börja lipa". sen började jag gråta så fort jag hade stängt dörren bakom mig.
vi kom hem från linköping igår och vi har haft det helt underbart där. sol varje dag. love styrde upp ett skrubbsår på knät som han visade jätteofta, pekade på det allvarligt och sa aj-aj! arvid lyckades cykla ner från altanen och landa på små men jobbiga brännässlor men efter mamma-kramar och mamma-pussar så gick det över snabbt. annars klarade vi oss relativt bra utan skador trots att dom är vilda och allt är spännande att klättra på.
men ja, nu är jag ensam och svullen. och det är konstigt att ha en bebis i magen. eller ja, klart det är, jag har ju bara haft två i magen innan. men den sparkar och har sig. snurrar runt, puffar. och det är konstigt att vara så labil igen, liksom pms fast tusen gånger värre. är sugen på vitvinsvinäger och jordgubbar. och saft. och allt som är sött typ. gillar att man ska skära ner på socker, fett, salt osv när man är preggo när det är det som man mest vill ha. men klarade love och arvid två semlor till frukost när dom låg i magen så klarar nog den här bebisen lite extra godisintag.
och det är bara en som sagt, vilket känns rätt så skönt faktiskt. att ha tvillingar är kickass men det räcker med ett tvillingpar. och jag vet inte vad det är för kön och jag vet inte om jag ska vänta med att ta reda på det eller om jag ska ta reda på det nu. på något sätt så känns det inte riktigt lika viktigt att veta det nu. jag tror ändå att det är en kille. det känns så. förra gången trodde jag iofs att det var en bebis och att det var en tjej så ja, man ska väl inte lita på hur det känns riktigt. men min mage ser ut som förra gången men betydligt mindre och dom säger ju att man har killmagar och tjejmagar, men jag vet inte hur mycket man ska lita på sånt.
hursomhelst, tusen tankar har jag som är svårt att ha när man inte riktigt kan dela dom med någon. och jag är nojig inför förlossningen också. för planerat kejsarsnitt har jag ju inte gjort innan vilket betyder att det blir helt nytt igen. det är väl tur att man glömmer smärta och den här gången ska jag be om någon som kan sätta in epiduralen istället för att få vara någons försökskanin.
och så igår när jag kom hem så fick jag veta att jag kom in på bageri och konditori som jag sökte innan jag visste att jag var gravid så det känns ju på något sätt lite bittert det också men utbildningen finns ju kvar, jag hoppas bara att min plats också finns kvar sen när jag kan gå.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar