jag ska förklara hur det är att vara gravid för dom som inte har varit det eller helt enkelt var lyckliga nog att klara sig i från humörsvängningarna från helvetet.
man tittar på random program på tv när man äter, det visar sig vara ett allsångsprogram på fyran, vilket är lite lol men anyways, dom börjar sjunga teddybjörnen fredriksson och jag börjar storgrina och det liksom slutar inte. jag tänker på nallebjörnar, love och arvid, på magen, på att jag är tjock och eländig, på allt som jag vill göra men inte kan göra eller ge. och det fortsätter, så jag går och lägger mig så att det ska sluta. det är ju så löjlig egentligen så att man har lust att gråta lite bara för att det är just det.
och, jag skulle vilja se broder daniel forever men jag är rädd för att mitt psyke inte riktigt skulle klara av det. inte alls faktiskt.
3 kommentarer:
Jag grät också.
Och är inte ens gravid.
Livskaos och allmän kris.
Jag står inte ut
och jag vill inte gråta till allsång.
du är lite dålig med uppdateringarna tycker jag!
man behöver inet vara gravid som sagt för att gråta till muppiga grejer. jag behöver bara vara tillräckligt tjej i dagaran förr mens för att gråta till div arselpinsamma saker.
bävar den dagen då jag är så 24/7 i 9 månader
Skicka en kommentar