(falskt alarm, det var ett sömnskrik.)
jag kommer aldrig glömma det du sa en gång med lackskor och mina barn men det finns inte längre såklart och det är så långt borta nu. jag behövde bara tänka på det ikväll, för det är det finaste jag har hört och jag önskar att det hade varit framtiden men det går verkligen inte. ibland är det fint att bara tänka tillbaka att det fanns där en gång.
lycka till. det kommer alltid att finnas en plats i mitt hjärta.
(vi borde skratta åt allt igen men var är den där regnbågen?)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar