det här är vad alla har sagt om mig; håll dig borta från elden, gå inte ute, bär alltid mössa, klä in dig i wellpap, för du kommer skadas, ge dig aldrig hän. du har så veka leder, du kommer skrapa dina knän.
jag gillar svensk musik den här veckan, jag gillar att känna igen mig och tänka att precis det där ska jag säga till dig för det är precis så jag känner. men jag väljer att inte göra det, att inte säga någonting för det spelar ingen roll längre. det finns ingenting längre. det är mil mellan oss nu, om ens det, kanske en evighet av vetskapen av alla förlorade dagar bara. hjärtat på kylskåpet kommer aldrig tillbaka. nu bär jag bara allt inom mig, och tänker att visst var det så bra, så himla bra, så bra. men det är väl den tiden nu, det kommer tillbaka, det kommer alltid tillbaka. har varit här förr, det kommer alltid alltid tillbaka. kanske kommer det att bubbla över en dag, eller så försvinner det.
6 kommentarer:
Jag kan också tänka att du är stark och verkar bra och bli imponerad av att du orkar.
Men samtidigt kan jag inte låta bli att tänka att du är korkad som har försatt dig själv i den situation du är.
Det är väl inget drömscenario att vara outbildad, utan jobb, ha tre barn med två olika män och inte vara tillsammans med någon av dem och en bryr sig inte nog mycket för att vara i närheten av sin nyfödda.
Att du dessutom verkar vara olyckligt kär i den ena och ältar det och försöka få det att fungera i iaf korta stunder är ju ehum... smart.
Det är ju tur att du är söt, smal och cool, annars hade du bara varit ännu en gnällig whitetrashig småbarnsmorsa boende i en kass Stockholmsförort.
/Inte jätteavlägsen bekant
och jag hoppas så jävla mycket att petra inte tar till sig sånna dumma kommentarer. okej, jag känner inte petra, men sånna kommentarer gör mig arg oavsett vem det än är riktat till.
livet blir inte alltid som man har tänkt sig. ibland blir det så långt ifrån det man har tänkt sig som det bara går och den enda utvägen jag ser är att göra det bästa av det. jag tror inte att petra, eller någon annan i samma situation, planerade att ha det så eller trodde att det skulle bli så. men som sagt - om man någonsin hört talas om att allting inte alltid blir som man tänkt sig så borde man fatta att det enda rätta att göra är att göra det bästa av det. det behöver inte bli dåligt bara för att det inte blev som man tänkt sig. jag har inte uppfattat petra som gnällig någonstans, snarare jävligt stark och modig och en person som varit med om många motgångar. och nej, som sagt, jag känner inte petra som person men det här är den uppfattning jag har fått av henne. och då blir jag arg av sånna kommentarer. punkt.
Jag blir också illa till mods av att se sånna där kommentarer i stil med den som anonym skrev! Jag tror nog att ägarinnan till denna blogg är mycket väl medveten om det du redan skriver, att det kanske inte är ett drömscenario, MEN jag tror aldrig nån ångrar sina barn. Sen behöver väl inte nån besserwisser komma och vara otrevlig och sätta sig över nån annan?! Herrejisses! Har fått uppfattningen om att perta är en stark, cool och otroligt kariskmatisk person. Sen att hon väljer att dela med sig om det som är svårt tycker jag är bland det största man kan göra och det hjälper kanske även andra i liknande situationer. Ibland sätter hon ord på saker och ting som även jag kan känna och det är enormt bra. Keep up the good work Petra och ta inte åt dig av sånna där kommentarer! Hoppas innerligt att allt ordnar upp sig för dig. Kram från nån som inte känner dig alls men har följt dig ett tag.
Anonyma kommentarer är så jävla fegt och fånigt. Usch. Jag blir arg!
stå på dig petra! anonyma as.
they don't understand, people never do. hejja perta.
Skicka en kommentar