sigges hjärta blåser fortfarande, men så pass lite att det antagligen inte är någon fara och antagligen kommer att växa ihop och bli bra. och han bara växer och växer och är pigg så att det låter lite i hjärtat ska inte vara någon fara då, säger dom, dom med maskinerna. så nu blir det uppföljning om ett halvår och då är det förhoppningsvis som det ska, annars kan det bli så att det alltid kommer att finnas ett litet hål i hjärtat, men att det inte gör någonting. och andra hål, som kärleksont, ska jag rädda honom ifrån så gott jag kan.
love och arvid är hos joel nu igen så det blir ingen "nummen"-saga ikväll och inget "mjyysas" imorgon. jag har sagt det förr och jag säger det igen, det är alltid jobbigt även om det är lugnt (lugn är något som inte riktigt existerar när vi är tre) men lugnt = tråkigt. förr kände jag att jag behövde lite tid ensam, efter all mammaledighet. och nu har jag massor tid att vara ensam (eller "ensam", men när sigge sover som han fortfarande gillar att göra mer än att vara vaken) men det är rätt så tråkigt. jag hade behövt att andas tidigare, men egentligen kan man inte tänka på hur det kunde ha sett ut.
anyways, sigge log så mycket förut att jag började gråta för att det var så fint.
2 kommentarer:
åh, jag känner inte dig. men vad fin han är, sigge. blir helt förtrollad av bilderna på honom. och vad bra att hjärthålet inte var farligt.
jag skulle också behövt någon som räddade mig från en massa kärlekshål i hjärtat.
du har fina pojkar, riktigt fina. och allt du skriver är fint om familjen och allt. livet är inte allt lätt.. men det löser sig! (:
ta hand om dig. och familjen!
Skicka en kommentar