SKRIKFESTEN

alltså gårdagen! hämtningen på dagis tog två timmar, mer eller mindre. först skulle vi bara leka liiiite till, vilken kändes hela okej för vi hade egentligen inte bråttom någonstans. sen skulle vi leka liiiite till igen, och liiiite till. sen skulle vi inte gå hem alls. arvid klädde på sig utan bråk, love skulle absolut inte ha någonting alls. jo, en tjocktröja, för då skulle han inte behöva ha overallen (eller!).

sen skulle inte overallen sitta över stövlarna, ja, det vill säga när stövlarna var på, för det tog ju sin lilla tid att få på dom också. arvid satt fullt påklädd och väntade. så till slut körde jag med det gamla beprövade tricket "då får mamma gå hem utan dig idag då!" men då protesterade arvid för vi skulle visst ha med oss love hem (såklart) så det gick inte heller.

till slut hände något magiskt och vi kom iväg iallafall, ut på gården that is. love skulle inte gå. han skulle gå lite, jättesakta, mos def hålla i min hand men luta sig bakåt och streta emot. HELA VÄGEN. promenaden hem, på fem minuter, tog närmre 40 minuter. och då bar jag ändå love ner för backen (som är ca 30% av vägen). dom sista meterna innan porten gick bra. då tittade vi på gul snö.

och upp för trappan kunde man ju inte gå, nej, det fanns spöken som kunde äta upp en då. 3 åringar väger mycket, speciellt två, uppför en trappa på 3 våningar. finska supergrannen räddade mig från våning 2, love och arvid fick godis av henne och sprang upp för sista trappen. innanför dörren blev det dessvärre bråk om vem som skulle hålla godiset. och vem som skulle bestämma filmen.

sen blev det lugnt. vi byggde lite lego, och det gick bra. jag passade på att börja med maten. det gick också bra, love och arvid lekte tillsammans och allt var frid och fröjd. maten blev nästan klar, då behövde love bajsa. och det var då jag kom på att anders tog våtservetterna med sig. toapapper gick inte alls, det var helt oacceptabelt. andra skrikfesten inleds, och smittar av sig på arvid.

maten är färdig, ingen vill äta. arvid vill tom kasta maten på golvet, men det hann jag sätta stopp för. skrikfesten fortsätter, jag vet inte riktigt hur dom blev lugna men det blev dom iallafall, men ingen av dom ville äta. eller jo, båda åt, men bara broccoli. inte för att det är helt hemskt, dom får ju i sig bra saker liksom. men jag hade gjort värsta måltiden, med uppstyrd sallad och sås, som ingen ville ha. kände mig som någon som sitter vid bordet med tända ljus och väntar på sitt sällskap, sen när ljusen har brunnit ut och vinet är uppdrucket så hamnar maten i soptunnan.

baddags och nu är allt lugnt. dvs tills det är dags att gå upp, för då är allt hemskt och jag är hemsk och elak och handduken som love vill ha finns inte och arvid vill inte gå upp och love skäller på mig och säger att jag har glömt att torka honom (trots att jag inte får) och arvid skriker och skriker och love skriker och skriker. och så får jag dom i säng, skrikfesten fortsätter, det är fel på precis allt. och då menar jag allt. när dom väl lugnade sig så somnade dom på två sekunder. verkligen. dom var alltså supertrötta, och det förstod jag ju typ redan när joel skrev att barnen var på dagis att dom skulle vara.

ibland är det tungt. men det är värt det. idag har vi haft en superdag hittills. och nu ska vi gå ut, det är ju trots allt -15 här, nästan som sommar. arvid peppar på långpromenad men jag tror att det kommer att ändras när dom känner hur kallt det är.