när jag födde barn, dvs födde love och arvid, så fick jag all bedövning som man kan få. när jag kom in på förlossningen så föreslog dom att jag kunde ta lite varma duschar och sånt. eh, det höll i cirka en dusch, sen ville jag ha lustgas och epidural. och det var så jävla värt.
jag skulle aldrig, aldrig föda utan bedövning. ser ingen som helst prestige i det men tydligen är det det enda som är på riktigt. duktigt och äkta. som att det inte är nog med att man ska vara duktig när man väl har fått barnet liksom. typ amma på duktigt med blödande bröstvårtor.
okej jag kan förstå om man tycker att det är en upplevelse, men då gör man väl det för sin egen skull eller? att ge sig själv en ryggdunk och säga "fan vad duktig jag är! se på mig, visst är jag DUKTIG!", då tappar det väl hela poängen?
själv var jag på väg från min förlossning. när krystvärkarna kickade in så sa jag typ "tack men nej tack. nu går jag hem!". antagligen så är inte jag så himla duktig.
och jag vet inte hur det är att föda utan bedövning, men med bedövning så var det (ändå) det största jag har gjort i hela mitt liv.
7 kommentarer:
Men jag menar't. Jag är inte alls duktig eftersom att jag födde min son med kejsarsnitt, och ännu mindre duktig eftersom att jag dessutom var sövd.
Det är en tävling hos moraltantmammorna och bara det gör mig less. Vi har alla burit fram våra barn till livet och fött ut dom på olika vis, genom kejsarsnitt eller vaginalförlossning, med eller utan bedövning, det är väl själva huvudsaken ändå.
Håller med föregående talare; hur man än föder fram sitt barn så ska man vara STOLT över att man burit på sitt barn och fött det med eller utan bedövning (det gör ju pissont ändå).
Jag fick EDA men den stängde de av så att den gick ur kroppen lagom till att krystvärkarna började. jag var så ARG! De trodde antagligen inte att jag skulle krysta så länge, men nu gjorde jag det och jag hade gärna haft kvar min bedövning då också. Och även om jag är sjukt stolt över att jag fixade det utan EDA:n på slutet så hade jag varit precis lika stolt om den hade funnits kvar. Varför ska man ha mer ont än vad man måste helt i onödan? Det blir en sån onödig prestige i det hela som bara är helt jävla lame. Som om att man får fler mamma-poäng om man har fött sitt barn "på riktigt".
alltså finns det verkligen på riktigt mammor som tycker dom är bättre mammor för att de hade mer ont under förlossningen? jag har liksom ingen koll men blir alldeles mörkrädd när jag läser om det. det måste ju vara riktigt störda människor. finns det någon tråd på familjeliv eller nåt där man får se spektaklet?
heja alla som föder barn, oavsett metod!
det finns säkert på familjeliv, det är ju lite som flashback fast för föräldrar. det var på facebook jag läste om det här.
det kanske var skrivet skämtsamt, jag hoppas det, men det var ändå tillräckligt "duktigt" för att andra mammor skulle känna att dom behövde ursäkta sig.
det var nog mest skämtsamt skulle jag tro eftersom jag förstår vart detta kommer ifrån. tycker inte man ska känna ett behov att ursäkta sig. alla sätt att föda ongar är lika starka, modiga, underbara..
natta: ja men precis. och jag antog lite att det var det, som jag skrev, jag hoppades det. jag känner ju inte den som hade skrivit om det liksom.
det är inte alls ovanligt dock att kvinnor känner sig nästan tvingade att vara duktiga upptäckte jag när jag fortsatte att läsa om det. att föda barn oavsett hur man gör det är fantastiskt, det är en sjuk styra vi har inom oss.
det är ju inte så att någon skulle få beröm för att den hade genomgått en operation utan att vara nedsövd. typ gud så duktig du är som opererar magen vaken! HIMLA BRA HÖRRÖ! yey för dig!
man skulle ju bara tycka att personen i fråga var dum i huvudet (med det sagt vill jag bara påpeka att jag inte tycker att folk som föder utan bedövning är dumma i huvudet).
jag menar att det är synd om barnafödande ska bli en statusgrej och att andra känner sig pressade av omgivningen att göra något som dom egentligen inte känner sig helt hundra med. man är tillräckligt utelämnad ändå.
min ryggmärgsbedövning satte sig i knät och bebisen behövde syresättas så jag fick andas vanligt luft.
att föda utan bedövning är som att dö tusen gånger om.
det ligger ingen prestige i att ha ont.
ju mindre ont, ju coolare.
nästa gång får dom söva mig :)
Skicka en kommentar