HEJ SJÄLVKLARHET! NEJ JUST DET, INTE FÖR ALLA.

- nina neidenstam

att inte raka sig under armarna är definitivt ett ställningstagande som provocerar men det är verkligen inte den viktigaste kvinnofrågan. ändå är det ungefär det första folk tänker på när man säger att man är feminist. så var det i nian också, att tjejer inte kallade sig feminister för att 1. dom rakade sig under armarna och 2. inte var lesbiska.

jag möter fortfarande kvinnor som tänker såhär i vuxen ålder och det gör mig ledsen. jag vet liksom inte vart dom får det här ifrån, men sen hör jag någon kvinnodebatt och där tas det alltid upp. håret under armarna. samtidigt som kvinnor blir slagna och personalen som ska hantera det, tycker att det är kvinnornas eget fel.

argument som "men vi har ändå kommit långt!" biter liksom inte riktigt på mig. det börjar med att barn inte ens behandlas lika för att några är födda med snippa och några är födda med snopp. vuxna människor som säger 'vi är inte lika. punkt.'. dom har på något sätt missat att vi ändå ska behandlas lika, det trodde jag liksom var grundläggande.

feminism rör upp många känslor.
det blir ramaskri nu när vissa män känner att kvinnor vill roffa åt sig en del av kakan. av deras kaka. den kakan som dom har mumsat på i all evigheters evighet. då är det minsann synd om männen också. att vara man är helt plötsligt att vara utsatt. feminism är ett utstuderat manshat. den gode "jämställdisten" gör entre och står upp för männen. som att det behövs.

för mig är det självklart att vara feminist. jag hatar inte mina barn för det. snarare, jag ger dom en grund av bra värderingar och en bra människosyn. jag lever jämställt med den jag älskar. och, för mig är det en självklarhet att jag är lika mycket värd som män. i dagens samhälle, är jag inte det. för att jag har en snippa. hur fel är inte det?