Jag kan känna, att jag har rätt att säga nej. Att säga när det inte känns bra. Tystnaden bara växer, ibland är du hundra mil i från mig och förstår ingenting, absolut ingenting. Jag pratar tysta ord, kanske, jagvetinte, dom hörs inte i alla fall. Och tystnaden växer mer.
Ljudet av sms som inte kommer har känts förr, men just nu kanske allra mest. När du väljer, så väljer du inte mig. Och du ser det inte ens, kanske ser du det?
Och jag hörs inte.
1 kommentar:
jag känner dig inte, har bara läst din blogg ett litet tag och är inte insatt i din historia. men av det lilla jag har läst tycker jag att du verkar vara en så himla fin och stark person. jag hoppas verkligen att det blir bra för dig, hur det än blir, och att du inte slutar tro på kärleken.
Skicka en kommentar