Alltså det här med att racka ner på folk som skriver på internet? Typ bloggar är inte på riktigt, du borde vara mer glad, tänka på det här och det där, vara såhär och såhär.
När jag skriver, så skriver jag för att dela med mig. Det är inte alltid så himla spännande jämt, för den som läser. Men, jag är glad och så jävla tacksam, att jag har skrivit om mitt liv sen jag var liten. Jag har massor gamla dagböcker.
Jag har världens sämsta minne och måste skriva lappar om jag ska komma ihåg någonting, oavsett hur viktigt det än må vara. Säger till Krister cirka hundra gånger om dagen "påminn mig om att jag ska yadiyadiyada". Hade inte min mamma styrt en kalender åt mig så hade allt varit en himla röra.
Och det här med minnet då. Jag skulle ALDRIG ha kommit ihåg allting som jag har känt, gjort och tyckt om under mina år i livet om det inte hade varit så att jag hade skrivit om det. Alla jobbiga känslor, det känns så bra att gå tillbaka och läsa om det och tänka att "fan, jag har kommit så himla långt från det där" eller hur jag har lärt mig att hantera livet pga att livet har varit jävligt jobbigt stundtals.
Jag önskar att jag hade skrivit ännu mer. Det finns ingenting som är meningslöst med det här.
2 kommentarer:
Har följt dig i flera år nu! Minns ej hur jag fann dig för det var så många år sen jag började hänga här. Allt du skriver betyder något för mig. Även fast vi inte på nått sätt känner varandra så känner jag ofta att jag fått något bra härifrån. Jag känner att jag känner igen mig i dig och ditt liv. Du ger mig mycket fina du! Skit i alla skitar. Mitt hjärta har du!
blir så förbannad på folk som rackar ner när man delar med sig när man är lessen, eller skriver om den inte alltid så gulliga baksidan att vara mamma. jag blir ju för tusan glad (eller ja du fattar) när folk delar med sig av sånt, då vet man ju att man inte är ensam? finns ju inget vidrigare än "åh jag och mitt söta barn och vi är alltid glada och mysiga och jag har råd att köpa massa dyra grejer jaddiblaaa"
bra lösning när man inte gillar en blogg: sluta läs den.
Skicka en kommentar