söndag, september 23, 2012

Jag borde säga något, men...

Jag och Tuva (och Love och Arvid ibland), har börjat gå till öppna förskolan. Och det är trevligt, vi har kul där. Vi leker tillsammans med nya spännande saker och med andra barn, och det är ju bra eftersom Tuva inte går på förskolan än.

Jag är egentligen ganska social, men oftast inte i grupper med folk som jag känner att jag har absolut noll gemensamt med. Och alltså, dom andra mammorna. Dom är säkert trevliga eller så, vi har bara inte samma syn på saker.

Som när vi sjöng björnen sover, och en av dom som håller i gruppen frågar varför man sjunger han om björnen när man faktiskt inte vet, och det blir ett fem minuter långt inlägg från typ alla andra om varför ordet hen är "det dummaste påhittet någonsin". Detta sa mamman som klär sitt barn i ljust rosa och vitt, och samma barn har även guldhalsband och hål i öronen, för det är ju så himla praktiskt och mysigt när man är runt ett år. Vidare diskuterades det jag skrev om för ett tag sen, att det räcker med genustjatet. Jepp, uppenbarligen.

Och jag vet liksom inte vad jag ska säga. Jag blir arg och upprörd, men jag blir samtidigt tyst. Kanske beror det på att jag vill att vi ska kunna gå dit igen. Liksom orkar inte göra mig ovän med alla. Men samtidigt så är det ju någonting jag brinner för, som jag är intresserad av och som jag är ganska bra på att prata om i vanliga fall.

Jag kanske borde göra som i nian och hålla ett föredrag om feminism och sen bli klassad som en hårig häxa (som är vegetarian men som slaktar får i mystiska riter på berget bakom skolan) resten av terminen...

3 kommentarer:

karin sa...

Känner igen mig i det där fast jag inte har några barn själv. Men man hamnar ju ibland i situationer med mammor/pappor som helt enkelt inte förstår att de håller tillbaka sina barn och sätter en stämpel på dem när de så enkelt som klär de i sådana färger som samhället har bestämt är "rätt" Sjukt svårt att förklara på ett sätt utan att de blir sura. Men själv kan de fördöma en med "vilket jävla trams" om genus
JA MEN DU ÄR ETT JÄVLA TRAMS SOM BARA HAR ROSA PÅ DIN DOTTER OCH BLÅTT PÅ POJKAR vill man skrika åt dem, men då är man ju elak... orka?

A sa...

Jag känner igen mig väldigt, väldigt väl. Jag väljer mina strider, i synnerhet i miljöer där mina barn vistas (typ föräldrar till mina barns vänner) för att... för att det ibland är smidigare att vara tyst. Men om det dyker upp som ett seriöst samtalsämne skulle jag inte ljuga om var jag står, men kanske inte heller trycka på om hur mycket jag tycker så - vilket jag skulle göra i andra sammanhang.

Vad gäller björnen sover så är det ju så galet enkelt löst, på mina barns förskoler sjunger de helt enkelt:

"...men man kan dock, men man kan dock, björnen aldrig TRO!"

perta sa...

Nej alltså jag skulle aldrig ljuga om mina åsikter eller backa när det kommer till mina principer om någon skulle fråga mig. Nu var det ingen som frågade någon, nu var det bara folk som öste ur sig skit över ett ord som dom inte riktigt verkar förstå.

Och som sagt, orka vara elak.