All dressed up, got nowhere to go

Så känns det lite. Varje morgon är ju densamma. Jag vet inte vad jag vill göra men jag tänker att mitt bakande den senaste tiden säger mig att jag vill börja i skolan igen. Pratade lite om det igår med Krister, att jag borde börja igen. Samtidigt så är jag rädd att jag inte ska tycka att det är kul när det blir något som man "måste" göra. Att det kommer att ta bort det roliga med det hela. Antagligen inte, men det är ändå något jag tänker på, för vad ska jag bli då? Och så tänker jag att jag kanske borde veta precis vart jag vill vara i livet nu, för att jag inte vet det liksom.

Helst av allt vill jag nog bara ha ett jobb att gå till just nu.